Etapp 1. Flygresan. Söndagen den 7/5. Vi skulle åka redan kl 06:00 från stationen i Lund till Kastrup, för flyg till Stockholm, där byte av plan, sedan direktflyg till Los Angeles.

Därför hade jag och frun åkt tåg från Osby till Lund dagen innan, samt tagit en övernattning på ett hotell i Lund. Gick upp kl. 04:00 på morgonen. Efter att vi blivit bjudna på en lätt frukost på hotellet (bredda mackor o dricka) kom taxin och tog oss till stationen. Vi var alla i tid och resan påbörjades kl. 06:00.

 Jag (en nervös farfar), Aron (ett förväntansfullt barnbarn), på Kastrup.

Efter att vi checkat in på Kastrup och alla ätit frukost fortsatte resan. Kl. 08:00 startade flyget, ett SAS plan till Arlanda, c:a. 1 timmes flygresa sedan blev det en lång promenad genom hela terminalen på flygplatsen i Stockholm innan vi kom fram till gaten för flyget till USA.

BROBY. Den gamla lagerlokalen vid Broby pappersbruk kunde knappast rymma fler då barnen från Tjernobyl bjöd på soaré.

Bland de 420 besökarna fanns bra representation från bland annat Vittsjö, Emmaljunga och Verum. Före, under och efter soaréns program fanns flera korvgubbar som hade full verksamhet att servera mellanmål.

Några besökare i soarén som åkt från Emmaljunga.

Denna samling var slutliga framträdandet innan ungdomarna reser tillbaka till Ukraina. Efter en månads vistelse i Broby har ungdomarna varit delaktiga i 15 olika aktiviteter i kyrkor och andra samlingar. Vid sammankomster har gjorts insamlingar för att täcka lägerkostnaderna för lägret som uppgår till cirka halv miljon kronor. Kvällens kollekt blev 24 400 kronor. Vittsjöbördige prosten Sten Johansson från Teckomatorp deltog med en busslast besökare.

Etapp 2 måndagen den 8/5. Besöket hos Judy.

Detta var den enda dagen på vår resa som vi hade lite strul. Vi gick upp tidigt, åt frukost och förberedde oss för att åka till flygplatsen för att se om den saknade väskan fanns kvar. Strax innan vi skulle åka, gick dörren till den ena toaletten i baklås, så Troed fick ringa till värden, be han fixa detta medan vi var borta.

Efter att vi (Troed) kört i tät trafik på den 5-filiga motorvägen, parkerat i ett garage, pratat med flera på flygplatsen fått beskedet att det var inget att göra förrän SAS-personalen kom cirka kl 10 samt hoppas på att väskan var kvar.

Åter fick sonen använda sin mobil, ringa vår släkting Judy och förklara, samt att vi kommer lite senare. Hon förstod (de hade själva råkat ut för trubbel när de rest), det var cirka 1 timme som vi fick vänta innan hjälp kom.

Judy med vårt yngsta barnbarn Samuel.

Redan på flygplatsen blev jag varse att personerna här i USA var mycket trevliga och gärna pratvilliga, ett ex. En mörkhyad man kom och frågade om han fick ta ett foto av de båda barnen som satt efter varandra i barnvagnen, ”Det ser så trevligt ut, den äldste sitter och tittar runt, och den lille (Professorn) sitter och tittar på en dator”, (platta). Mycket trevlig man.

RIKSGRÄNSEN (på väg till). Hur förbereder man sig för att springa över 50 kilometer i fjällen, med nästan 10 kilo packning på ryggen och med två tusen höjdmetrar i stigning per dag? Svaret finns givet: man tränar samma distans i liknande miljö med en lika tung packning i flera år innan. Heh. I verkligheten packas snarare väskan två veckor innan när allt material är inhandlat och man hinner med två träningspass med väskan inför tävlingen och inser att det här kommer bli fruktansvärt jobbigt.

Träning med packning inför BAMM.

BAMM – Björkliden Artic Mountain Marathon, är en  tvådagars parfjällorientering som i år har start och mål vid Riksgränsen.

Tävlingen innebär att lagen - som består av två övermodiga löpare – ska ta sig runt en bana på 30, 50 eller 70 km på två dagar. På fredagsmorgon är det masstart för samtliga 280 lag. På tio timmar ska lagen hinna ta sig runt respektive orienteringsbana till tältlägret, som är på okänd plats ute i fjället. På kvällen vilar paren och äter sin medhavda kvällsmat innan det är dags att sova i de medhavda tälten.

FALKENBERG. Ja så var det dags att besöka friluftsteatern i Falkenberg, där det glada gänget uppträder varje sommar med sin buskis-revy. Alltid lika spännande varje vår när man beställer biljetterna, va ska de bli. Men skratta får man garanterat göra i alla fall. Ett helt fantastiskt gäng, de har säkert lika roligt som publiken har när de framför sin sketch.
I år framfördes en nostalgisk återblick där Fabian Bom spelade huvudrollen. En ålderstigen fars som på den tiden gjordes av Nils Poppe. Men gänget i Falkenberg gjorde den till dagens romans med …bravur och allt var med.

Vi har för säkerhets skull packat in tjocka tröjor och ett antal regnkläder, kan va bra och ha, om. -Javisst idag var det samma som igår regnet öste ner från en öppen himmel, (undrar om det bara är vi här i denna landsändan som behöver ha allt detta regn)? Väl framme i Falkenberg så börja de igen och vräkte ner, så på regnkläderna. Ja jag vet att vissa säger att det inte finns nåt dåligt väder, de finns bara dåligt klädval.