Att orientera på Island är väldigt annorlunda jämfört med att orientera i Sverige. Redan genom bilfönstret på väg från flygplatsen såg terrängen väldigt unik ut, allt var platt. Nästan för platt. Där växte oändligt många lupiner och småbuskar, och marken var ojämn av stenar. Väldigt många stenar.

ICE-O meeting är Island största orienteringsevenemang och har arrangerats av den isländska orienteringsklubben Hekla sedan 2010. Årets tävling arrangerades runt omkring huvudstaden Reykjavik under den svenska midsommarhelgen.

Tävlingshelgen startades på fredagskvällen med en sprint i ett relativt snabblöpt lavafältsområde. Dock har det varit en ovanligt regnig sommar på Island vilket gjorde att många av de små vattensamlingar och kärr som var med på kartan hade vuxit ihop till.

Med varierade färger på stenarna, kratrar och små vattensamlingar som hade blivit till mindre sjöar, åtnjöts första etappens orienteringssprint. mindre sjöar som löparna fick klafsa sig genom i den redan kyliga vinden. Denna stora mängd vatten gjorde dessutom kartan extra klurig att tolka eftersom storleken på vattensamlingarna inte gick att förlita sig på.

VITTSJÖ. Bygdespelarnas sextett hade eget utrymme på den fullsatta altanen vid Sjöstugan. I god tid kom intresserade och bänkade sig. Även utrymmen intill friluftsplatsen blev snart befolkade. Bygdespelarna från tre landskap inledde med muntra låtar.

Bygdespelarnas konsert blev uppskattad.

Konserten fortsatte med sångsolisterna Marie Bengtsson och Arne Lindeberg. Solist med saxofon var Malin Bengtsson där instrumentets toner ljöd även över Vittsjön. Det blev Upp och hoppa, där musikanterna försökte följa uppmaningen så gott det lät sig göra. Vidare följde funderingen: Tänk om en ros kunde tala, samt ”skrattvisa” av Hasse Andersson. Inbjudan till allsång erbjöds i ”Säg inte nej”.

 TORSJÖ. Molnen med allt regn hängde långt ner i trädtopparna men de höll sig där, ibland har man tur och de hade vi som köpt biljetter till Torsjö Live. Måste bara säga att jag hade höga förväntningar på kvällen efter allt besvär för att komma dit, logistiken fungerade bra, har ju egen chaufför och tur är det. För det är rätt så svårt för en rullstolsbunden att komma nära, fruktansvärt svårt i gräset att ta sig fram. En rullande nyhet som skapar eftertanke fast före besök.

Under kvällen skulle ett antal artister uppträda men jag valde att lyssna på Sabina Ddumba, en ung tjej som verkligen har en bra pipa och hon framförde sina låtar med bravur. Timmen går fort när skön musik framförs på ett medgungande sätt. Men ja väntar på en av rockens stora, vars namn är Jerry Williams, ja, ja, hans riktiga namn är nåt annat men de är en annan historia.

DET TOMMA HEMMET av LIDIA TJUKOVSKAJA

Den här berättelsen, som sägs ha självbiografisk bakgrund, tecknandes vintern 1939-40 ner i ett enkelt skrivhäfte – ett häfte som sedan bara försvann och inte återfanns förrän i slutet på 1950-talet.

I Sverige kom boken ut för första gången 1969 – men då med titeln Det tomma huset.

Den reviderade version jag just läst gavs ut 2013.
Romanhandlingen utspelar sig i slutet av trettiotalet, vid tiden för Stalins många skenrättegångar och handlar om änkan Sofia Petrovna - om hennes vardag – och om hur hon alltmer tvingas inse sådant hon tidigare varken kunnat eller velat tro om det samhälle hon lever i.

 HÖRJA. Vägkyrkans program bör starta i kyrkan. Så var det även i Hörja i fredags. I kyrkan var diakon Marie Carlsson ledare och höll andakt. Där medverkade även hennes barn med flera sånger. Efter kyrkbesöket var det samling i församlingshemmet där Billy Bengtsson berättade om författaren Sven Edvin Salje. 

Emilia, Emanuel och Evelina sjunger vid vägkyrkan i Hörja.

Syskonen Carlsson, Emilia, Emanuel och Evelina sjöng bland annat Du omslutet mig. Denna psalm sjöngs senare även unisont i kyrkan.

Efter kaffefika i församlingshemmet var det Billy Bengtsson som berättade om sin personligt bekante författare Sven Edvin Salje.