VITTSJÖ, BJÄRNUM. Vintersolståndet är här och idag den 21 december 2016 upplever vi årets mörkaste och samtidigt kortaste dag.

Därefter väntar ljusare tider, vilket inte bara är livsnödvändigt för humöret. – Ljus gör att hjärnan klickar i gång, säger Torbjörn Åkerstedt, professor i beteendefysiologi vid Stockholms universitet.
Varje år drabbas miljoner människor i norra Europa av vinterdepression. I december känns det knappt som vi i Sverige hinner se solen alls och går därmed miste om den viktiga D-vitaminboosten. Men nu vänder det. Den 21 december infaller det som i folkmun kallas ”årets mörkaste dag” eller kanske rättare ”årets kortaste dag”. Under denna period får de som bor norr om polcirkeln inte se solen överhuvudtaget.
VERUM. För en månad sedan återgav jag några tidningsnotiser från 1913 som förkunnade att en Skånegumma hemmahörande i Verum hade kommit till Stockholm för att hos kungen klaga över att hon inte fått det understöd som hon var berättigad till. På grund av missvisande uppgifter om gummans hemort kunde man tro att det var en s.k. tidningsanka som spreds.

Notis i den svenskamerikanska tidningen Svea 1913.
Efter närmare undersökning om vem personen egentligen var kan jag meddela att Skånegumman Elna Johansdotter verkligen var 84 år gammal, som angavs i notiserna. Men hon var inte skriven i Verums socken. Hon bodde i en torpstuga intill landsvägen mellan Brogården och Länekärr och kallades i bygden för Tordöns-Elnan. Hon var fortfarande skriven i Farstorps socken och det var understöd därifrån som hon var missnöjd med. (Det hör måhända till bevekelsegrunderna för hennes stockholmresa att bägge sönerna då var i USA.)
Anledningen till boendet där var att hennes syster Nilla Johansdotter, som sedan 1900 var änka efter kyrkoväktaren i Verum, bodde i en torpstuga andra sidan landsvägen. Även om kvinnorna inte var såta vänner ville de trots detta ha ett visst stöd av att bo intill varandra.
Kartan från ca 1930. Systrarna Nilla och Elna bodde på 1:13 ömse sidor om landsvägen mellan Verum och Farstorp.
Stenknäck (Coccothraustes coccothraustes) är en stor fink med mycket kraftig näbb. Den beskrev av Carl von Linné 1758.

Stenknäcken häckar i stora delar av Europa och tempererade delar av Asien. De nordliga populationerna är flyttfåglar. Arten anses inte vara hotad och IUCN kategoriserar den som livskraftig.
Stenknäcken är en ganska stor och kraftig fink med en kroppslängd på 18-19 centimeter och vikt på cirka 50-60 gram. Den har en mycket kraftig trekantig näbb, stort huvud, tjurnacke och kort stjärt.
VERUM. Vägrenen utmed vägen till Verum kyrka var fullsatt med marschaller. Parkeringsplatserna var fullsatta och kyrkan var fullsatt. Bygdelaget, Curt Nilsson och Sofia Larsson var orsak till denna invasion. Det var Luciahögtid i kyrkan. Innan programmet började förstod Curt Nilsson att det skulle bli jobbigt. Kavajen åkte av!

Luciaföljet i kyrkan klara för underhållning.
Bygdelaget och kyrkan har under många år arrangerat denna högtid. Uppskattningen visades då över 170 besökare tog plats i bänkraderna. Belysningen dämpades och Lucian Marie Bengtsson jämte tärnor och tomtenissar skred kyrkgången fram mot koret. Flera sånger om Lucia och julhelgen sjöngs. Hilda Linde läste vers och Lucian Marie Bengtsson var solist vid flera tillfällen. Bland att sjöng hon en sång med motto: Att lyssna. Luciaföljet sjöng Gläns över sjö, följt av Stilla natt, samt Jul, Jul strålande jul.

Tomtenissar och LillLucia framträdde utan nervositet.
Flera av tärnorna var också solister med bland annat ”Hosianna”. Hilda Linde fortsatte med dikt om julhelgen. Det är inte alla som får fira jul fast det borde vara lika värde mellan människor! Tomtenissarna sjöng om det tända ljuset som skall lysa klart. Vidare blev det duett av ett par tärnor. som sjöng om mörk och kulen julenatt.
VITTSJÖ. Onsdagen den 14 december hade Smyrna en liten julfest för alla nya och gamla Vittsjöbor. Klockan två var vi en liten skara som stod och väntade på att portarna skulle öppnas.
Resursgruppen hade dukat upp traditionellt julkaffe med goda kakor och ett litet gottebord, för den modige fanns också glögg något som nog är väldigt svenskt. Någon jag pratade med tyckte att glöggen smakade som något man får hos tandläkaren.

Lokalen fylldes snabbt och efter bara en liten stund var det runt 70 personer i lokalen, nya bord fick bäras fram som komplement till de två långborden som var uppdukade. Alla pratade och var glada, trots att flertalet bor på Trobeck ser de varandra inte så ofta då det inte finns någon samlingslokal på boendet. Resursgruppen hade köpt in vars en liten julklapp till barnen och även de vuxna fick paket, vars en advent ljusstake per rum. Stämningen och glädjen var på topp då jag styrde kosan tillbaka till mitt kontor jag hade gärna stannat lite till.
Sida 1117 av 1526