Bockakillingen Pelle älskade lakritsrullar och försvann mystiskt 1957

VERUM. Mina föräldrar, som var lanthandlarparet Margit och Birger Pettersson i Brogården/Verum, ville vid mitten av 1950-talet se till att deras barn (jag och min lillebror) blev intresserade av djur och natur. En dag for därför min far upp till dåvarande stationsföreståndaren på Hästberga kraftverk Edvard Nilsson. Denne, som var bror till Norra Skåne-krönikören och bonden ”Ture i Matberga”, var mycket intresserad av getavel och han sålde den dagen en liten bockakilling till min far. Edvard var också flitig uppfödare av islandshästar.

Min bror som vid det laget var i femårsåldern tyckte att killingen var en trevlig lekkamrat. Han döpte den till Pelle.

Dessutom tyckte butikens kunder det var mycket roande att inbjuda geten att smaska på de dåförtiden mycket populära lakritsrullarna. Många minns säkert denna godsak som hade en liten karamellkula i mitten. Många sådana såldes den sommaren i butiken. Kunderna höll tummen och pekfingret mot sockerkulan i mitten medan killingen tuggade i sig lakritsremsan i full fart.

Alla i Verum tyckte om Pelle utom en av de närmaste grannarna som en vacker dag blev av med alla sina morötter i trädgårdslandet. Det hände när vi i familjen en sommardag hade varit iväg och badat i havet vid Mellbystrand. Vi stängde in Pelle i den då vakanta hönsgården, men redan efter en timme hade han rymt genom ett hål i staketet. Så var grannens alla grönsaker borta för den säsongen.

Läs mer …

GUNHILD SEHLINS 16:e BOKVERK HAR UTKOMMIT

VITTSJÖ. Den nyexaminerade lärarinnan Gunhild Sehlin kom till sin första tjänst i Hultatorp skola, Vittsjö. Dit kom hon 1938 och stannade kvar på platsen till 1954. Sen var hon lärare i Vittsjö fram till 1966.

Lärarinnan och författaren Gunhild Sehlin.

Redan under sin tid som lärare i Hultatorp började hon skriva berättelser om bygden. Det blev berättelser under ”En rolig timme”. Det var då ”Snapphaneborgen” föddes. Snapphaneborgen kom ut 1959 och behandlade händelser som kunde hänt på denna borg. Det har aldrig varit en Snapphaneborg utan i dag är namnet Vittsjö Borg, från 1300 talet. Utgrävningar har konstaterat att det var faktiskt en hövdingeborg på 1360 talet. Det gängse namnet var under många år just Snapphaneborgen och där hämtade Gunhild Sehlin sina berättelser. Boken blev så eftertraktad att den utgavs i tre upplagor. I dag finns ingen bok kvar av Gunhild Sehlins 15 tidigare böcker.

I dagarna har Gunhild Sehlins 16 bok utkommit under namnet: ”Hamoudeh -Mahmoud” som handlar om ett barn i Tiggarnas läger. Gunhild Sehlins syn försämrades och slutligen kunde hon inte skriva varken på maskin eller för hand. Hon var dock angelägen att ge ut sitt 16:e och sista verk. Lösningen blev att hon talade in texten på bandspelare. Fosterdottern Inger Burman Persson ägnade tid att skriva ner Gunhilds berättelse.

Läs mer …

Julskyltningen i Bjärnum slog rekord

BJÄRNUM. I Bjärnum har det varit julskyltning söndagen den andra advent så länge man kan minnas. I år slogs dock alla tidigare rekord. Arrangörerna hade lyckats få 25 knallar, ett par konstnärer musik och en jonglör till Bjärnums centrum och publiken lät inte vänta på sig. Troligen besöktes centrum av minst 2000 under de fyra timmarna som julskyltningen varade.

Även om ett antal affärer passade på att hålla öppet så har julskyltningen idag mer karaktären av en trevlig julmarknad. Allt startade klockan 13. Då fanns knallar på plats utanför både Bjärnums Färg och Olof Nils. Nytt för i år var att det även fanns knallar i gamla Skohörnets lokaler och ett antal skolklasser fanns inne i Snapphanebygens Sparbanks lokaler.

Publiken kom snabbt och redan efter en knapp timme var Bjärnums centrum fullt av folk som trivdes i den trevliga atmosfären. På Bjärnums Konditori var det trängsel och så fort en stol blev ledig fanns en ny fikagäst på plats.

Läs mer …

JULMARKNADEN VISADE ATT EMMALJUNGA KAN

EMMALJUNGA. Den första riktiga julmarknaden i modern tid blev en succé. Föreningen Emmaljunga Folkets hus kunde glädja sig åt närmare 400 besökare som kom för att se eller handla hem någon efterlängtad sak. Krämare och hantverkare kom från bygden och dit räknas norra Skåne och södra Småland!

Dessa tre unga besökare på julmarknaden fann mycket intressant att titta på.

I god tid för öppningsdags fanns de drygt 15 handlarna på plats vid de reserverade borden i stora salen. I lilla salen fanns strålande Gunilla Svensson som är föreningens ordförande. Vid fikabordet serverade hon kaffe, lussekatter och pepparkakor. Snart var caféborden upptagna av mysande besökare. I salen salufördes också en ny bok om skogens skötsel och bevarande.

Gunilla Svensson gladdes med all rätt över det stora intresset på julmarknaden.

Redan före ingången fanns det möjlighet ett inhandla en julkärve för utspisning till de bevingade gästerna. Där fanns även en adventsgran för gästernas vila på de gröna barrgrenarna. Den som föll för en brinnande kubb kunde inhandla den och smala korvar serverades av skytteföreningen. Vid den andra gavel på föreningshuset fanns utbud av korgar, tomtar och andra juldekorationer.

Läs mer …

Nötväckan, kanske en gäst vid ditt fågelbord i vinter

Nötväcka (Sitta europaea) är en liten fågelart i familjen nötväckor som häckar över stora delar av Palearktis. Det är en satt fågel, med stort huvud, kort stjärt, lång spetsig näbb och starka fötter. Ovansidan är blekt blågrå, ansiktet vitt, undersidan ljusare i vitt eller orangebeige och den har svart ögonbrynsstreck. Arten delas upp i ett tjugotal underarter.

Liksom andra nötväckor födosöker den efter insekter på trädstammar och grenar och har förmågan att röra sig med huvudet före nedför träd. Frön och nötter utgör en betydande del av dess vinterföda och om hösten lägger arten denna föda på lager. Under vinterhalvåret besöker den gärna fågelbord.

Läs mer …