Den avbrutna Liljenqvisten på Bjäret i Verum - minnet av en olyckshändelse för 200 år sedan

För 200 år sedan - den 28 januari 1817 - dog genom en olyckshändelse i Grantorpet i Verum den ende sonen Tufve till ryttaren Pål Liljenqvist och hans hustru Bengta bosatta på Norre torp i Verums socken. Det var en sådan död som med den tidens språkbruk sägs ha inträffat av ”våda”. I dödboken står: omkom af ett sår han fick genom våda af en yngling genom ett borr på Grantorpet. Begravningen torde ha ägt rum några dagar in i februari 1817 och fyra år senare återstod av familjen endast dottern Gunnil.

Notis ur Verums församlings dödbok 1817. Pål Liljenqvists son Tufve var bror till Bjära-Olofs farmor Gunnil.

Familjen hade sedan 1805 bott på Norra torp i Verums kyrkby, dit de flyttat från Sparrarps ryttaretorp med sina två barn. Norre torp är skogshemmanet med namnet Bjäret som numera bebos av dragonen Liljenqvists dottersons sonson Nils Harald Persson, 92 år gammal. Han kallas därför av bygdens folk för ”Bjära-Nisse”. När Gunnil Pålsdotter i februari 1822 gifte sig med smålänningen Jonas Pettersson var hon den enda kvarvarande ”grenen” av de fyra medlemmarna i den Liljenqvistska familjen. Modern och fadern dog bägge 1821, hon i mars och han i oktober. Eftersom dottern sedan de övriga i familjen avlidit bar efternamnet Pålsdotter blev det ingen i hennes släkt som förde namnet Liljenqvist vidare.

I äventyrens stad. Lite allvar blev det när Emma från Halmstad skyllde mej för att vara far till hennes väntade barn. Men då spelade slumpen in och förhållandet fick ett snabbt slut. Vi höll ihop fem kanske sex veckor och allt var grönt enligt henne. Jag har pessar viskade hon redan första kvällen i hennes lägenhet på Slottsskogsgatan och jag blev upplyst om hur detta fungerade.

Men efter några veckor kom bombnedslaget : Du ska bli far Johnny sa hon utan några blinkningar, i varje fall kunde inga sådana förnimmas i hennes ljusblå. Men som av ett under upptäckte jag falsariet.

Vintergäck (Eranthis hyemalis, ibland stavat Eranthis hiemalis) är en ört tillhörande familjen ranunkelväxter. Sveriges tidigaste två-hjärtbladiga växt.

Roten är en liten svartbrun knöl. Vintergäcken blommar mars – april. Plantan blir 8–16 cm hög. Blommans bräm blir 3–4 cm i diameter och består av sex gula hylleblad (ombildade foderblad) placerade ovanför en krans av gröna stödblad. Innanför de gula hyllebladen finns sex små rörlika kronblad samt 30–40 ståndare.

Vittsjo. Vittsjö GIK presenterade idag denna glada nyhet på sin hemsida:

Vi kan idag presentera, med tacksamhet, en större sponsor till vårt läktarbygge. Olof Stenhammar kontaktade oss omgående när riksnyheterna rapporterade om vår avslagna dispensansökan. Han bidrar med 300 000 kr, vilket motsvarar halva den budgeterade kostnaden. Olof Stenhammar nämner bl.a. positiva minnen från tiden när han, med familj, bodde och verkade i Vittsjö, som en anledning till att han vill hjälpa till.

Vi är fantastiskt glada och rörda av den uppslutning som blivit sedan SvFF:s tävlingskommittés beslut kom, på "Alla Hjärtans Dag" den 14 februari. Många supportrar, lokala entreprenörer och leverantörer har visat välvilja med arbete och material så därför ser vi kostnadsbudgeten på 600 000 kr för en läktare med drygt 160 platser som realistisk.

Olof Stenhammars sponsring, kommunens bidrag och supportrars enorma engagemang genom insamling av pengar under parollen "Vittsjö skall spela i Vittsjö", gör att vi idag har till stora delar täckning för kostnaden.

En gång i tiden fanns det service till nästan allt i nuvarande kulturort! En del av denna dåtida service har av skilda orsaker försvunnit. Det finns nu uppskattad livsmedelshall, blomsteraffär och det finns näringsställe i byn. Det är av synnerligen stor vikt att dessa förmåner utnyttjas. Tyvärr finns det konsumenter som åker till andra platser för inköp av dagens förbrukning. Det kostar att köra bil men denna utgift glöms lätt bort. Fotocentrum upphörde 1999 och urmakeriet i samma byggnad upphörde 1975. Den gamla urmakarklockan finns ännu på plats. Fast visarna har stått stilla i många år visar klockan absolut rätt tid två gånger per dygn!

Erik Wahlqvist har stängt dörren till urmakeriet.

Urmakeriet i Vittsjö började redan år 1900 då Olander Wahlqvist öppnade urmakeri i Vittsjö. Olander Wahlqvist började som urmakare redan 1888 då han var bosatt i Hästhult. Troligen hade han ingen läromästare då Olander var något av tusenkonstnär. Han förde noggrann dagbok vad han uträttat, vad tid det tog samt hans arvode. Den 14 juni 1888 reparerade han ett ur till det enastående priset av tio öre!