VITTSJÖ. Sven Lindström, en av VGIK:s eldsjälar utsågs till årets Vittsjöbo 2015. En rörd och hedrad Sven fick ta emot sin utmärkelse vid samlingen på Linden under Julaftonen.

Ebbe Persson inledde sitt hyllningstal till Sven med att nämna att det i år varit många som lagt sin röst på just honom, som ”Årets Vittsjöbo”. Ofta handlar det om personer som uträttar bragder i det tysta, -du Sven, är en sådan. Du arbetar tyst och försynt med att bland annat sälja lotter till förmån för VGIK. Allt detta gör du utan att skapa ”rubriker” för egen vinning, avslutade Ebbe.
VERUM. I år saknades möjligen snön, men allt annat fanns på plats. Molnen skingrades något för att släppa genom lite av månens strålar, kanske för att bidra till att höja stämningen vid denna tidiga Julotta i Verum. 
-Ja, vill du uppleva en känsla av gammal genuin tradition, då skall du definitivt besöka Julottan i Verums kyrka. Du möts tidigt av marschaller som kantar vägen upp mot kyrkan, troligen flera hundra. De fladdrande ljuset från dessa vägvisare ger redan här en speciell stämning i den tidiga morgontimmen. Du blir därefter fortsatt ledd av levande ljus ända in i kyrkan.
På plats inne i kyrkan upptäcker du att de stora ljuskronorna i taket också bär levande ljus. Även utmed samtliga bänkrader finns stearinljus i speciella hållare. Atmosfären av alla dessa levande ljus i den tidiga morgonstunden ger en mäktig känsla. Lite som det kanske var förr i världen, då våra förfäder besökte sin Julotta.
VITTSJÖ. Minuterna före julbönens början i Vittsjö kyrka började även läktarna fyllas av besökare. Som traditionen bjuder sedan 1930-talet har det varit välbesökta julböner. Efter hand har det blivit fler besökare på julbönen medan besökarna på julottan har avtagit något. De fem granrisklädda bågarna i gångarna välkomnade och var försedda med kyrkliga sju ljus vardera.

Den gamla ljuskronan spred åter sitt sken.
Under triumfbågen fanns den gamla ljuskronan från 1500-talet åter på plats. Den togs ner 1862 men kom åter på plats 1987 och har sedan spridit sitt kyrkliga ljus under julhelgen.
Julbönens gästmedverkande var Vittsjöbördiga Fanny Pålsson, Stockholm som varit solist vid julbönerna sen 2006.

Fanny Pålsson var gästartist vid julbönen.
Vid årets julbön blev det unisona psalmen Nu tändas tusen... varefter Fanny Pålsson jämte bisångare sjöng om ”Halleluja”. Gästartisten fortsatte med ”Den strålande stjärna som leder hem”. Unisont sjöngs ”Stilla natt” varpå solisten fortsatte förmedlingen av flera sångers budskap. Efter predikan av Carl- Olof Danielsson upptogs dagens traditionella kollekt till IM.
VITTSJÖ. Det blev en lyckad julafton på Linden mycket tack vare frikostig sponsring från Johanna o Henrik Ström, ägare till Vittsjöhallen. Ett femtontal personer delade gemenskapen i lokalen som var pyntad så att riktig julstämning snabbt infann sig.
Några frivilliga hade förberett lokalen och naturligtvis maten så att allt stod klart kockan 12 då gästerna kom.
För mycket uppskattad underhållning med traditionell julmusik svarade Gösta Kållberg.
Först bjöds på värmande glögg och kort därefter var det tid att ta sig an det fina julbordet. Här saknades verkligen inget, allt som bör finnas på ett julbord fanns på plats. Det var flera som tog om av delikatesserna som fanns framdukade. Naturligtvis fanns som pricken över i, ris a la malta som med körsbärssås avslutade det fina julbordet.
Bofinken är en liten tätting som tillhör familjen finkar, och som är mycket talrik i Europa.
Bofinken är stor som en gråsparv men slankare och med längre stjärt. Den mäter 14–16 cm, har ett vingspann på 25–29 cm och en vikt på ungefär 20 gram. Den har en kort, tjock och konisk näbb, på vilken näsborrarna sitter närmare näbbryggen än käkkanterna. Den vuxna (adulta) hanen skiljer sig från honan på att pannan är svart vid näbbroten och den övriga delen av huvudet är gråblått, utom kinderna, som är rödbruna. Den rödbruna färgen sträcker sig också ned på hals och bröst, där honan istället är mattare färgad i gråbrunt.
Sida 1212 av 1525