VITTSJÖ. Snöfattiga och milda vintrar visar sig mossorna från sig allra bästa sida. Vädret är fuktigt och annan växtlighet "stör" inte med sin prålighet. Mossor är små, försynta men vackra. De bilder som följer är så som mossorna ser ut när man betraktar dem kraftigt uppförstorade, t ex genom ett bra förstoringsglas eller en handlupp. Men det är ofta först då som man ser hur de skiljer sig åt. Vi känner till ungefär 1100 olika mossor i Sverige och flera hundra arter finns i norra Göinge.

Mossor i byn
En del mossor kan vara till förtret, t ex för trädgårdsägaren som vill ha en perfekt gräsmatta med stråna i givakt och helt mossfritt. Den mossa som med stor sannolikhet finns i så gott som alla trädgårdar både i Vittsjö och Bjärnum är gräshakmossa.

Gräshakmossa och Hårgrimmia

Gräshaksmossans namn förklarar sig nästan själv - den växer i gräs och de två mm långa bladen är haklikt böjda. Mossan är mycket vanlig och man hittar den inte bara i trädgårdar utan i allehanda öppna marker, även i skogsgläntor. På betong och murar ser man ofta små grågröna tussar, som kan vara hårgrimmia. Varje blad slutar med en lång, färglös hårudd, och grimmia är lånat av det vetenskapliga namnet. Det grå är alltså det intryck man får av 100-tals håruddar och det gröna är resten av bladen. För blotta ögat ser man ofta små limegröna prickar på hårgrimmian. Det är omogna sporkapslar och kapselskaften är karaktäristiskt krökta.

Törnskatan heter på latin Lanius collurio och tillhör familjen törnskator bland tättingarna. Törnskatan är cirka 17-18 centimeter lång och väger 22-47 gram. Den har kraftig, lätt böjd näbb. Könen skiljer sig i färg. Hanar är rödaktigt vita på undersidan och rödbrunt färgade på ryggen och vingarna. Den har grå hjässa, nacke och gump, breda svarta ögonstreck och svart, vid basen vitkantad stjärt. Honor är på ovansidan bruna, med ljusare gråbrun nacke och gump och mörkare ögonstreck. Deras undersida är ljusgrå och tvärvattrad med mörkare fjäderkanter. Ungfåglar liknar honorna, men är tvärvattrade även på ovansidan. Flera underarter är kända, men de kan knappast särskiljas i fält.

VITTSJÖ. Wittsjö hembygdsförening bildades 1976 och verksamheten har blomstrat sen dess. Vid årsmötet framkom att medlemsantalet hade ökat med 14 till 385. Dessutom hade ekonomiska behållningen ökar från 326 000 kronor till 404 000 kronor. Det var även ovanligt många omfattande byte av funktionärer på de olika posterna. Lars Ivansson lämnade sitt uppdrag i styrelsen och Crister Albinsson invaldes på hans plats.

Sångkören underhöll med flera rytmiska sånger vid årsmötet.

I inledningsanförandet framhöll Claes Ruderstam att det bland annat var hembygdsrörelsens uppgift att värna om kulturarvet från tidigare generationer. Han omvaldes till ordförande för styrelsen. Parentation hölls över bortgångna medlemmar och deras namn lästes upp. En tyst minut ägnades åt deras minne.
Lars Henningsson valdes till förhandlingsledare under de första ärenden. Funktionärer valdes till nära 20 olika kommittéerna inom skilda områden. Föreningen kommer även i fortsättningen att vara ansluten till hembygdsförbunden. Två avgående ledamöter, Kjell Uno Ögren och Monica Winkvist tackades för insatserna och erhöll förtjänstdiplom. Årsavgiften beslutades till oförändrat 100 kronor.

HÅRSJÖ. Hästhult AIK klubblokal, Hårsjö gamla skola var samlingsplats för två årsmöten. Dels var det Hushållningsgillet och dels var det LRF som höll sina stämmor. Det var även gemensamt samkväm samt underhållning från Amerika. Nästan uteslutande blev det omval på samtliga förtroendeposter. Detta beslutade de 35 närvarande intresserade.

Lena och Jerry visade bilder samt berättade. På bilden t h Bertil Jönsson.

Hushållningsgillet har 119 medlemmar med Jan Svensson som ordförande. I styrelsen ingår dessutom Lena Svensson, Lars Erik Svensson och Sven Ingvar Persson. Inför årets verksamhet planeras trädgårdsvandring, fältvandring samt kortare cykeltur. Dessutom planeras för eventuellt ”kobingo”.

BJÄRNUM. Även om februari definitionsmässigt brukar klassificeras som en vintermånad tycker jag att vi redan nu kan börja tala om vårtecken. För visst har ni väl märkt att dagarna börjat bli lite längre och att de första vårblommorna har börjat titta fram?

Startpunkten. För egen del den mest svårfunna platsen under hela helgen.

För oss orienterare märks våren av på det viset att vi börjar förbereda oss för kommande tävlingssäsong. Löpträningen trappas upp, kartan hittar återigen sin hemvist i våra händer och i vanlig ordning tänker vi bestämt att ”till den här säsongen ska jag vara i bättre form än någonsin tidigare”.

För att finslipa (okej, jag erkänner, för egen del handlade det snarare om att totalt återskapa) orienteringsförmågan inför den kommande säsongen höll OK Torfinn den 28-29/1 en träningshelg, där både mörkerseendet och orienteringstekniken kom att sättas på prov. Utöver den traditionsenliga lördagsträningen, innefattade helgen ett nattorienteringspass på lördagskvällen, samt ett teknikpass på söndagsförmiddagen, båda passen med banor lagda av Stefan Edvardsson.