NEPAL. Vi såg många bilder direkt efter jordbävningen den 25 april men mest från huvudstan Kathmandu. Jag har många vänner i Nepal och var mycket nervös för vad som hänt dem. Främst gällde det elever och personal vid Lions syskola i södra Nepal och skolans styrelse. Alla har klarat livhanken! För mig var frågan: Hur kan jag hjälpa? Tack vare nära kontakter med Nepal och Lions i Sverige kunde jag få fram hjälp i tid.

Jag är medlem i Namaste Nepal, en ideell förening i Sverige, som sedan länge hjälpt utsatta människor i Nepal. Vi samlade snabbt in flera 10 000-tals kronor som transfererades direkt till Nepal. En grupp i Nepal om knappt 10 personer, med skolans styrelse som kärna, köpte baslivsmedel, tält och annat som de vet behövs ute på landsbygden. Redan efter ett par dar nådde hjälpen ut på landsbygden. Bland hjälparbetarna finns Lionsmedlemmar från Nepal. Här följer några bilder från deras hjälpinsatser på landsbygden.

Nilima Raut och en annan volontär
I Kathmandu har jag en väninna som heter Nilima Raut. Hon samlade snabbt in pengar från de många vänner hon skaffat som Rotary-medlem och åkte dan efter jordbävningen till sin hemby med tält mat och gasol. Hennes hjälpinsatser fortsätter i andra byar.
EMMALJUNGA. Studiefrämjandets akvarellcirkel i Emmaljunga har efter två terminer åstadkommit följande verk som just nu visas på Snapphanebygdens Sparbank i Bjärnum.
Banken har i flera år varit välvillig mot oss och lånat ut sitt skyltfönster.
Utställningen pågår i en månad och är väl värd att se!
EMMALJUNGA. Under torsdagskvällen anordnades en musikkväll i Emmaljunga Hembygdsstuga. Monica Winkvist hälsade välkommen till underhållarna Bertil och Carola och till de 25-talet åhörare som fanns på plats.
Bertil och Carola började med Dan Anderssons “Helgdagskväll i timmerkojan”, som väl passade in i miljön. Sedan fortsatte de med flera visor av Dan Andersson och Alf Pröysen och även en del egenkomponerat.
Efter att den medhavda fikan avnjutits och lotteridragningen var över, blev det mer underhållning.
Kommittén för Vittsjö Hembygdsförening stod för arrangemanget.
VITTSJÖ. Träffpunkt Linden gästades torsdagen den 7 maj av Inger Burman. Inger berättade om sin fostermor Gunhild Sehlin med humor och värme. Gunhild föddes i Eksjö den 10 december 1911.
I Landskrona tog Gunhild sin lärarexamen och hon tjänstgjorde i Vanneberga, Vittsjö och 1938 kom hon till Hultatorp. Den allra första boken som Gunhild skrev (Inger kallade Gunhild för Stina) var ”Olydige Olaus”. Hon skrev också en bok om Inger som hette ”En flicka med kringleflätor jag har”. Gunhild skrev 15 st böcker och flera översatta på andra språk. Boken “Marias lilla åsna” på flest språk 14 st.
VITTSJÖ. Tisdagen den 8 maj 1945 var en helt vanlig skoldag i Katarina Realskola i Stockholm. En för det mesta skoltrött fjortonårig yngling försänkte sig mest i drömmarna inför det stundande sommarlovet. Om bara cirka en månad var detta underbara lov ett faktum efter ännu ett avverkat skolår. Vad ämnet för lektionen var minns jag inte.
Då knackar det på klassrumsdörren och Rektor, i egen hög person, träder in. Han hade tre budskap: ”Det är fred och alla i skolan får ledigt från nu och kan gå hem. Vi ses imorgon”.
Hemma, senare på kvällen, satt Pappa mesta tiden vid vår radioapparat då han kom hem efter jobbet. Jag var nog inte helt klar över betydelsen av det här beskedet. Att det var viktigt förstod jag eftersom folk betedde sig helt annorlunda än normalt. Det skrattades, det kramades och det pussades – alla var som förbytta. Jag tror inte jag mött någon så allmän glädje som då. Så här sjuttio år senare blir allt nästan som en saga.
Sida 1294 av 1543