Etapp 2 måndagen den 8/5. Besöket hos Judy.

Detta var den enda dagen på vår resa som vi hade lite strul. Vi gick upp tidigt, åt frukost och förberedde oss för att åka till flygplatsen för att se om den saknade väskan fanns kvar. Strax innan vi skulle åka, gick dörren till den ena toaletten i baklås, så Troed fick ringa till värden, be han fixa detta medan vi var borta.

Efter att vi (Troed) kört i tät trafik på den 5-filiga motorvägen, parkerat i ett garage, pratat med flera på flygplatsen fått beskedet att det var inget att göra förrän SAS-personalen kom cirka kl 10 samt hoppas på att väskan var kvar.

Åter fick sonen använda sin mobil, ringa vår släkting Judy och förklara, samt att vi kommer lite senare. Hon förstod (de hade själva råkat ut för trubbel när de rest), det var cirka 1 timme som vi fick vänta innan hjälp kom.

Judy med vårt yngsta barnbarn Samuel.

Redan på flygplatsen blev jag varse att personerna här i USA var mycket trevliga och gärna pratvilliga, ett ex. En mörkhyad man kom och frågade om han fick ta ett foto av de båda barnen som satt efter varandra i barnvagnen, ”Det ser så trevligt ut, den äldste sitter och tittar runt, och den lille (Professorn) sitter och tittar på en dator”, (platta). Mycket trevlig man.

VITTSJÖ. Café Sjöstugan har inte enbart tillgång till lekamlig utspisning. Där finns även ögonfröjd vid olika utställningar.

Cecilia Sundgren beskådar fin utställning av skilda fotografiska motiv.

Den senaste av dessa svarar Joakim Swärdèn för. Han visar flera fotomotiv från bygden. Där finns naturvyer, fåglar, växtlighet och andra naturmotiv. Det kanske mest intressanta motivet är ett snabbfoto av en fiskgjuse som flyger i väg med en brax i klorna!

Joakim Swärdén är mångsysslare då han även målar akvareller. Vid flera tillfällen har han använt fotomotiv som uppslag för en akvarell.

I övrigt pågår ännu några dagar Gerd Böes inramade konstverk som finns i sammanträdesrummet. Flera andra fotomotiv finns att beskåda i ett serveringsrum. Sjöstugan har även blivit en utställningslokal.

Undertecknad besökte i somras Kiviks marknad för femtionde gången i rak följd. Det faktum att vi har fred i Europa och att marknaden sedan mitten av 1940-talet fortfarande kan hållas varje år utan avbrott vill jag högtidlighålla med en trevlig bild från 1945 där min far Birger och hans svärfar Svante figurerar tillsammans med några andra Verumsprofiler.

Temat för denna betraktelse är därför: Sju glada marknadsresenärer från Verum firar den 20 juli 1945 i Kivik att kriget är slut och ”jorden åter snurrar normalt på sin axel”.

På bilden syns från vänster f.d. lantbrukaren Svante Jönsson i Ekeröd (avled i februari 1946), lanthandlaren Birger Pettersson i Brogården, sotare tillfälligt bosatt i Brogården, droskägaren Gösta ”Bil-Gösta” Nilsson i Verum, fiskhandlaren Edvin Fischer i Brogården, lanthandlaren Paul Erik Paulsson i Verum och sotare tillfälligt bosatt i Brogården.

Kiviks marknad hölls under större delen av 1800-talet i mitten av augusti månad. Men från 1866 skulle marknaden enligt normalregeln äga rum den tredje onsdagen i juli och som en konsekvens därav firades "marknadsafton" tredje tisdagen i juli. Denna dag kom att bli en dag avsedd för mera uppsluppet rumlande.

VITTSJÖ. Musik i sommarkväll för sista gången denna säsong hölls vid Sjöstugan. Det var Dan- Inge Olsson jämte medhjälpare som svarade för underhållningen. Arrangör för träffen var Kristna samrådsgruppen i orten. Till skillnad från tidigare samlingar under Dan- Inges ledning var det faktiskt uppehållsväder denna kväll!

Dan- Inges kvartett på scenen ovanför Vittsjön.

Kvartetten förutom Dan- Inge Olsson bestod Lars Åke Martinsson, Frida Dahlén och Tomas Lindman. De inledde kvällen med en ”la la”- sång innan Carl Olof Danielsson välkomnade till en äkta Svensk sommarkväll. Underhållarna fortsatte med kända psalmen ”Var jag går i skogar”, där musiken även fortplantade sig över Vittsjöns yta till campingplatsen. Efter ytterligare ett par sånger blev det unisont: Det stod en blomma. Samtidigt med underhållningen kom raska servitörer med beställda våfflor. De hade svårt att göra sig hörda med nummeranrop varför Dan- Inge ropade ut nummer i högtalaren! Service!

Skärfläckan är en fågel i familjen skärfläckor inom ordningen vadarfåglar.

Skärfläckan är omisskännlig med sin svartvitbrokiga dräkt. Fjäderdräkten på de vuxna fåglarna är mestadels vit, med svart i nacken, på huvudets övre halva, på ryggen och i ett band på vingen. Könen är lika. De unga fåglarna har en gråare fjäderdräkt. Benen är långa och något blåaktiga. Skärfläckan har simhud mellan tårna. Den är ungefär 43 cm lång och har ett vingspann på 77–80 cm. Karaktäristisk är också den långa och tydligt uppåtböjda näbben.

VITTSJÖ. Sommarakademin i Vittsjö är, eller har varit ett begrepp. Det var 1987 som denna akademin startade med professionella forskarna professor Harald Swedner och docent Anders Ödman som drivande krafter. Sommarakademin fick ett kraftigt genomslag då det kom deltagare från södra delarna av landet. Efter hand blev det begränsningar till de sydligaste delarna. Årets Sommarakademin är inställd!

 

Bekantskapen återupplevdes vid mingel på Sjöstugans brygga.

Deltagarantalet blev efter hand begränsat till 50 av rent praktiska skäl. Från början var det hembygdsföreningen i Vittsjö som var arrangör tillsammans med ett studieförbund. Då pågick akademin i fyra dagar som sen har minskat till tre dagar. Efter ett par år kom även Fornminnesföreningen i Bjärnum in som medarrangör. Under årens lopp har medverkan och administration skett av olika studieförbund.
Anledningen till Sommarakademins uteblivande lär vara ett misstag från ett studieförbund. I sådana sammanhang är det lätt att skylla ifrån sig. Så har skett även i år då skilda åsikter har kommit fram. Summan är det det blir ingen Sommarakademi i år!

VITTSJÖ. Sommaren har kommit med regn och rusk de flesta av våra blommor gillar inte den mängd som fallit. Tyvärr blir ju blomningstiden lite kortare men några har ändå kämpat tappert mot väder och vind. Det är väl därför som jag riktigt njuter av de få som blommar nu.

I år så har jag gått över in till grannens trädgård och fotat lite andra sorters blommor, såna som inte jag har i min trädgård.

En helt fantastiskt tvåfärgad ros hittar jag i rabatten, liknar en polkagris och doftar svagt, vars namn är Rosamund.