Sorgmantel tillhör familjen praktfjärilar och förekommer i Europa, Asien och Nordamerika. Fjärilen har sammetsbruna vingar med en ljusgul ytterkant och ett band av blå fläckar innanför ytterkanten. Den flyger i juli till september och efter övervintring som fullbildad fjäril också i april till maj.

Sorgmantelns vingspann är mellan 61 och 76 millimeter. Honan och hanen är mycket lika varandra. Ovansidan är mörkbrun. Både bakvingen och framvingen har en bred ljusgul ytterkant och vid framvingens framkant finns ett par ljusgula fläckar. Innanför de ljusgula kanterna finns ett band av himmelsblå fläckar. Den ljusgula färgen bleknar efter övervintring, så på våren är både ytterkanterna och fläckarna vid framkanten vita eller mycket ljust gula.

BJÄRNUM. Parkeringsplatsen fylldes och stora salen i församlingshemmet blev nästan fullsatt. Så blev det när Norra Åkarps församling och Minnesfonden inbjöd till årliga träffen för seniorer. Inbjudan till denna träff hade meddelats och det var ett 80 tal personer i mogen ålder som mötte upp.

Emma Kristensson och Rebecca Enger underhöll vid seniorträffen.

Emma Kristensson och Rebecca Enger spelade några melodier som samlingsmusik. De hanterade basfiol och tvärflöjt till pianoackompanjemang av Birgitta Hängsel. Underhållarna tackades med ros som överlämnades av komminister Ullrika Jäderland. Inom kyrkliga verksamheten finns en grupp kvinnor som hade ordnat med smakliga smörgåsar vilka serverades vid långborden.

VITTSJÖ. En intressant aktivitet väl värd att besöka, med Troll, spänning och vila - en musikstund för alla, liten som stor genomförs vid Vittsjö bibliotek tisdagen den 10 oktober mellan klockan 18 och 19. Gratis deltagande.
På plats i biblioteket finns Åsa Håkansson, violinist och sångerska som leder programmet.
Projektet är en del Unga Musik i Syds projekt i samarbete med Mötesplats Ljungdala , Trobecks asylboende, Vittsjö Bibliotek och Hässleholms stadsbibliotek. Projektet stöds av Sparbanksstiftelsen 1826.

Bakom projektet finns ”UNGA Musik i Syd” som är en del av Musik i Syd – en av södra Sveriges största musikinstitutioner. Verksamheten bedrivs i Skåne och Kronoberg med ett regionalt uppdrag att se till att barn och unga, under hela sin uppväxt, får uppleva levande musik.

I samarbete med professionella musiker och lokala arrangörer samlar och producerar man musikprogram för förskolor och skolor och en rad offentliga spelplatser, som konsertsalar, bibliotek, möteslokaler och festivaler.
Varje år väljs ett nytt och varierat musikutbud med kraft att stimulera fantasi, uttrycksförmåga, tolerans och gemenskap.

VITTSJÖ, BJÄRNUM. Den 2 oktober varje år är det ”Skolfotots dag”. Det du kanske inte visste är att detta med att ta skolfoto är en mer än 100 årig tradition. Redan i slutet på 1800-talet blev barnen i skolan fotograferade.

Säkert minns du våndan av denna dag. Vattenkammade, prydliga och allvarliga plåtades vi uppställda i klassrummet eller på skolgården, oftast av en lokal fotograf. På 1950-talet kommersialiserades branschen och det första renodlade skolfoto-företaget startade i Malmö.

Dagens skolungdomar har säkert samma problem som vi upplevde. Säkert vaknar någon på fotograferings-dagen med en gigantisk finne på näsan. Idag handlar det kanske även om tandställningen och att kvällen innan öva in den bästa posen för morgondagens fototillfälle.

VITTSJÖ. Rökevägen i Vittsjö var tidvis helt avstängd i måndags förmiddag. Anledningen var att en lastbil med flis i containrar kom utanför vägbanan. Dragbilen blev kvar på körbanan medan släpvagnen med två containrar tippade ut på sidan och flismassan spred sig i närliggande natur.

Under bärgningstiden var Rökevägen avstängd för övrig trafik.

Lastbilen med flismassan kom väster ifrån. Vid möte med annan lastbil strax före Brantliden kom flisbilen utanför vägbanan. Efter cirka 30 meters färd i vägdiken fanns avfarten mot Brantliden.

MARKARYD. Vi har varit på Smålandet i Markaryd på Älgsafari det är brunsttider så älgtjurarna var oroliga och hade koll på var enda ko. Det var svårt att räkna dem för de sprang här och där.

Älgar är ett släkte ”partåiga" hovdjur och de största nu levande hjortdjuren. Populationerna listades fram till mitten av 2000-talet som en art med varierande antal underarter.

Utöver sin storlek känns älgar igen på den hos hanarna stora flertaggade kronan. De förekommer vanligtvis i löv- och blandskog i tempererat till subarktiskt klimat. Älgar har haft ett mycket större globalt utbredningsområde men jakt och annan mänsklig aktivitet har reducerat populationen genom historien. Arterna lever av växtdelar, som blad och vattenväxter. Till skillnad från de flesta hjortdjuren så lever älgar till största delen ensamma. De är dagaktiva och förflyttar sig stora sträckor per dygn. Älgar är oftast sävliga och rör sig långsamt men kan vid fara förflytta sig mycket snabbt och också uppvisa aggressivitet.

• Det stundar till årets andra husförhör. Det blir hos Erna Olsson i Hultatorp tidigare skola. Dagen blir den 2:e och klockslaget är bokat till klockan 19. Stefan D kommer att vara föredragande. Dags att söka upp samt damma av Katekesen! Dessutom kommer hembygdssångarna att underhålla.

Så här trevligt var det vid förra årets husförhör i gamla skolan.

• Dan efter, den 3:e skall Gundrastorp kyrkliga förening jubilera med minnen från de gångna årens aktiviteter.

• Höstmånaden är förbi. Nu inträder slaktmånaden, om det har något samband med jakten på skogens större villebråd är oklart. Med ytterligare raska steg under 30 dagar är vi inne i vintermånaden!

• Jag saknar verkligen inte varken gevär eller morgontrötthet på älgpasset. Jaktintresserade sköter jakten på mina marker betydligt bättre. Mygg och knot har sina gyllene tillfällen att angripa orörliga och försvarslösa bösshållare.

• Hemvärnsområdet samlade över 100 aktiva 1972. Det var hemvärnsmän och lottor i skilda befattningar som Arne Gunnarsson höll sin fasta hand över. Övningen började på lördag kväll och avslutades med arméns välsmakande ärtsoppa på söndagsmorgonen.

”Lyckan”!
För cirka trettiofem år sedan jobbade jag som lantbrevbärare i staden där jag bodde. Under den tiden körde jag genom en liten by, som låg inom min linje.
Just där fann jag ”Lyckan”, inte för egen del, den hittade jag senare.

Lyckan var ett litet torp som låg där övergivet, så vackert åldrat och en aning skamfilat, men med en trädgård fylld av förväxta äppelträd, rabatter med vilda och en gång odlade blommor.
Pioner, både röda och vita, prunkande i all sin prakt, gulmåra med sina långa stjälkar och på försommaren även liljekonvalj, min egen favorit.
På tomten som var en riktig ”stenklämma” låg också ett litet uthus närmast i förfall. Otaliga var mina koppar kaffe och hemgjorda smörgåsar med brevbärarskinka (ost) som jag konsumerade där. På gott och ont ökade nog matlusten på denna sköna plats.