EMMALJUNGA. I sommarens soliga dagar, inledde allsången vid fest intill Skomakar Pers stuga vid Kraxebodavägen. Flaggan var i topp, bord och sittplatser fanns på angivet avstånd enligt beslut i virustiderna. Programledare och organisatör var Karin Persson som i strålande solsken välkomnade de 40 besökarna, även från andra socknar.

Nilla Persson gladde med flera visor.

Unga Nilla Persson inledde som solist med Idas sommarvisa. Karin Persson informerade om hembygdsstugan och tidigare där bosatta. Under ett par hundra år har det funnits många boende i byrestugan. Den kanske mest kände lär vara Skomakar Per med sina Nillor. I stugan var det stora kalas vid högtidsdagar och då serverades det Bruna bönor samt tårta.

Sevärt i Vittsjö del 15.

VITTSJÖ. Altarstenar finns lite varstans även i våra bygder.

Denna aktuella altarsten är inte ett verkligt gränsmärke. Visserligen finns denna altarsten i gränsen mellan Verum och Bjärnum socknar men några få meter från gränsen till Vittsjö socken. År 2009 hölls den allra första gudstjänsten på platsen efter 350 år.

Altarstenen som fick sitt namn under Snapphanetiden.

Altarstenen har fått sitt namn efter en händelse omkring 1680. På den tiden var Skåne Svenskt territorium men grupper av motståndare till Sverige bildades och fick namnet Snapphanar.

Dessa rebeller gjorde livet surt för trakten då de rövade och stal för sitt livs uppehälle. De boende som var svensksinnade var särskilt illa utsatta av Snapphanarna.
En av dessa var svensksinnade var kyrkoherde Hans Göransson Feuk, bosatt i prästgården i Norra Åkarp, (Bjärnum). En mörk höstnatt 1680 kände en grupp Snapphanar att de borde delta i nattvardsgång. På grund av deras råhet och fruktat leverne var de uteslutna från kyrkan.

VITTSJÖ. Jag har åkt här ett antal gånger med bil men också cyklat runt lite vars stans och tanken har då kommit upp, vilket slit de föregående generationerna har gjort i det tysta.

När vinterarbete kunde vara att plocka småsten, eller att fixa enestörar som senare skulle användas till beteshagar.samt när gräset slogs med lie.

Vilket slit dessa stengärden har varit för de personer som bodde på landet eller de som var inhysta dagsverkare. Plocka och forsla fram tunga otympliga stenar som sedan skulle lavas upp till ett stängsel som höll inne/ute djur. O naturligtvis skulle det byggas på höjd men också på bredden, enklare eller lite finare. Men att få stenarna ligga kvar var ju även de ett verkligt stenarbete,ett pysslande som sysselsatte ett antal. Många av dessa stenarbete finns kvar än idag helt fantastiska att beskåda.

Sånglärka (Alauda arvensis) är en fågel i familjen lärkor. Denna lärka häckar allmänt ända upp i Lappland.

Dess främsta häckningsbiotop är klövervallar och gräsängar vilket gör att den blir mer sällsynt norr om odlingsgränsen. Sånglärkan anländer ofta till Sverige redan i februari–mars. I september–november flyttar de i Sverige häckande sånglärkorna till Västeuropa. Ett fåtal övervintrar dock i södra Sverige.

KORSAHÅLA. Va, finns det en sådan kanske du tänker. Nä inte i ordets rätta bemärkelse men det myntades av en vänlig man som varit här och köpt tomatplantor.

Tomatplantor våren 2020