Lördagskåseri...
Jo du Åke, det blev lite politik trots vad jag lovade
För 19 år sedan frågade jag min dåvarande chef, vi kan kalla honom Åke, om jag kunde få en spalt i tidningen varje måndag. Eftersom jag hade grabbar i allt mellan sex- och tioårsåldern hade jag varenda detalj i tjatandets ädla konst fullkomligt klar för mig. Det gäller att härda ut. Av mina söner hade jag lärt mig att ju mer man tjatade desto mer sannolikt var det att få sin vilja igenom.
Jag tog dock inte till det ultimata tjatvapnet. Att lägga mig på golvet och gasta för full hals. Jag fortsatte och nötte steg för steg ut chefen så gott det gick. Redan då var han ganska bestämd där han irrade omkring och letade efter sitt bortglömda kallnande kaffe. Jag tjatade om några spalter. Åke sa nej. Jag frågade igen. Han sa nej och jag fortsatte tjata.