VERUM. Av en tillfällighet har ogifta torpardottern Bengta Jönsdotter (1868-1947) från Gubbarp i Verums socken kommit med på denna kulturhistoriska bild från 1938.

Hon var då 70 år gammal och hade nio år kvar att leva. Hennes syster Kristina Jönsdotter (1873-1949) var hustru till snickaren Janne Tuvesson i Brogården och henne minns jag som trevlig grann-gumma från min barndom.

Bengtas och Kristinas övriga syskon var mer eller mindre ”amerikaniserade”. Två av bröderna var i Amerika och en bror gifte sig med Nilla från Bjäret i Verum, vilken hade tre brorsöner i Amerika. En syster gifte sig 1906 med Per Nilsson som då återkom till Verum efter att ha vistats i Amerika sedan 1884.

Fotografen och museiamanuensen Affe Kahnberg (1911-2002) reste i slutet av 1930-talet flitigt omkring i norra Skåne för att dokumentera föremål med anknytning till folklivet i äldre tider. Han blev sedermera folkskollärare, seminarielärare och slutligen skolboksredaktör och lektor vid lärarhögskolan i Malmö.

EMMALJUNGA. ”Frivillig” karantän i hemmet kan ta på krafterna. Dagarna blir lätt väldigt lika och rutinerna är oftast desamma. För att bryta mönstret utan att riskera något, brukar vi ta bilen och göra små utflykter i närområdet. Ta med en fikakorg och få nya intryck och vyer. Häromdagen åkte vi bara några kilometer från Emmaljunga och tog en kaffepaus ute i skogen.

Obs patronhylsorna! Det har säkert kommit en älg här, men vi såg ingen!

Ett ”älgpass” för två, bara någon meter över marken, gav oss en sevärd utsikt över nejden. Uppe i luften försökte två fiskmåsar jag bort en fiskgjuse som kommit för nära måsarnas bo. Fjärilar och andra insekter tyckte om det fina vädret och myrorna på marken hade uppenbart mycket bråttom!

Vårtbitare (Tettigoniidae) är en familj i insektsordningen hopprätvingar som tillhör underordningen långhornsrätvingar. Familjen innehåller över 6 400 kända arter, varav de flesta finns i tropiska delar av världen. I Sverige finns 10 arter.

Vårtbitarna liknar gräshoppor men har betydligt längre antenner. Kroppslängden hos de svenska arterna kan variera mellan 9 och 45 millimeter. De livnär sig av blad, blommor, bark och frön. Som andra hopprätvingar har vårtbitare ofullständig metamorfos och genomgår utvecklingsstadierna ägg, nymf och imago.

Vårtbitarna har fått sitt namn genom en folklig föreställning om att de kan avlägsna vårtor genom att bita av dem. Stor vårtbitare, Decticus verrucivorus (där verrucivorus betyder "den som äter vårtor"), har en längd av 25 till 45 millimeter och fick detta namn av Carl von Linné sedan han uppmärksammat att allmogen på Gotland använde den till att ta bort vårtor med.

Sevärt i Vittsjö del 14.

VITTSJÖ. Stupade vid slaget i Vittsjö den 11 februari 1612 fick aldrig någon riktig begravning möjligen jordfästning! Kung Gustaf II Adolf var efter plundringståg i nordöstra Skåne i danska riket på väg mot Markaryd i Sverige.

Gränsen mot dåvarande Sverige var endast mil bort varför kungen och en mindre del av hären övernattade denna oerhört kalla vinternatt i Vittsjö. Då blev hären överraskad av en dansk här i det då danska landskapet.

Den överfallande danska hären kom via Pickelsjöns is mot Vittsjö kyrka där en del av svenska hären fanns. Kungen och hans här flydde norrut mot Sverige. Kanske hade en del av den danska härens soldater fattat post vid Vittsjö vång medan en del av danska hären förföljde den flyende svenska hären.

Så här tänkte sig Magnus Lindkvist att räddningen skedde. (Monter)

På Vittsjö vång östra del (S Gustaf Adolfsstenen) stod då ett förödande slag mellan de båda härarna. Kungen lyckade fly och räddades då han föll i Vieån (Gustaf Adolfsbron). De båda härarna drabbade samman på Vången. Manspillan var stor. Omkring 220 soldater stupade i slaget.

Luktviol (Viola odorata) är en art i familjen violväxt som är ursprunglig i Europa, Medelhavsområdet och på Azorerna och Madeira.

I Sverige anses den vara inhemsk på Öland och på ett par ställen i Skåne, men den har förvildats och förekommer i naturen i hela södra och mellersta Sverige. De vildväxande luktviolerna har mindre blommor och blad och svagare lukt än de odlade.