Lördagskåseri...
Auktionsfyndet, som ingen expert kan värdera.
Vi pratade om allt möjligt under resan gång. Skratten kom ofta samtidigt, men några frågor kändes inte riktigt mogna att ställa. Det var som som vi anat varandras existens långt innan vi möttes, tvillingsjälar helt enkelt.
Väl framme bad vi om ett diskret bord. Vi blev verkligen bönhörda och fick ett bord för två, där ingen stördes av våra glada skratt.
När Sara inte tog av sig sin högra handske ens när vi skulle njuta vår måltid, blev jag lite frågande och hennes glada min blev till något helt annat.
- Egentligen är det inget jag vill berätta just nu, det är tragiskt, ja lite pinsamt.
Men, fortsatte hon, jag kan berätta en nästan otrolig historia för dej sa hon med en liten tår i ögonvrån.
- Jag lyssnar med alla sinnen öppna sa jag lite nyfiket.
- Jag har förlorat höger lillfinger på en auktion i Skåne, för några månader sedan.
Sorgligt nog var jag helt oskyldig till det som hände. Jo, jag kollade i några fyndlådor som skulle ropas ut i slutet av auktionen. Det var nog efter en halvtimme som jag upptäckte en jättegammal dalahäst som någon flyttat till en fyndlåda i tron att kunna ropa in den billigt.