Auktionsfyndet, som ingen expert kan värdera.
Vi pratade om allt möjligt under resan gång. Skratten kom ofta samtidigt, men några frågor kändes inte riktigt mogna att ställa. Det var som som vi anat varandras existens långt innan vi möttes, tvillingsjälar helt enkelt.
Väl framme bad vi om ett diskret bord. Vi blev verkligen bönhörda och fick ett bord för två, där ingen stördes av våra glada skratt.

När Sara inte tog av sig sin högra handske ens när vi skulle njuta vår måltid, blev jag lite frågande och hennes glada min blev till något helt annat.
- Egentligen är det inget jag vill berätta just nu, det är tragiskt, ja lite pinsamt.
Men, fortsatte hon, jag kan berätta en nästan otrolig historia för dej sa hon med en liten tår i ögonvrån.
- Jag lyssnar med alla sinnen öppna sa jag lite nyfiket.
- Jag har förlorat höger lillfinger på en auktion i Skåne, för några månader sedan.
Sorgligt nog var jag helt oskyldig till det som hände. Jo, jag kollade i några fyndlådor som skulle ropas ut i slutet av auktionen. Det var nog efter en halvtimme som jag upptäckte en jättegammal dalahäst som någon flyttat till en fyndlåda i tron att kunna ropa in den billigt.

Jag rotade upp den från botten av lådan och vred och vände på den, när plötsligt en stor man dök upp och röt

– Låt bli, den ska jag ha!

Men jag höll i, precis som idag och det var då det hände. Mannen tog upp en stor sax och vips var mitt lillfinger borta tillsammans med lådan och mannen. Allt gick så fort och sedan gick det ännu snabbare.

Ordningsvakter tog hand om mej och polisen kopplades in, så hamnade jag på lasarettet i Hässleholm berättade Sara medan vår mat kallnade allt mer.
-Käraste Sara, ta av din handske, inget kan skrämma mer mer nu när din dramatiska historia är berättad.
- Se här! Är det inte fruktansvärt? sa hon medan hon lät mej blotta hennes högra hand.

Del fyra kommer om en vecka.