Vittsjö. Säsongsavslutning på vårens kyrklunch var det i församlingshemmet. Där berättade Lasse Kvist om de olika farsoterna som drabbat Sverige och övriga länder på jordklotet. Före informationen var det Stefan Dahlström som höll kortare andakt. Eva & Sven Andreasson hade som vanligt tillagat smaklig vårsoppa.

Lasse Kvist som berättade om farsoter

Efter solosång av Kerstin Sturesson började Lasse Kvist sin berättelse om farsoterna som drabbat. I ett land dog 80 % av befolkningen i virussjukdomen mässling som började med feber och fortsatte sin härjning som ofta slutade med hjärninflammation. Genom forskning med vaccination har denna farsot minskat drastiskt.

Petrus och Anna på Dammen.
1944 började jag skolan, i en av de två skolor som hade toan i deras fähus. Kossornas kroppar var den enda värme vi kunde få, det blev korta besök i varje fall vintertid.

Mellan de två skolorna fanns ett gärde som vi utnyttjade flitigt, oavsett vilken av skolorna vi gick i. Sommartid var det både hand och fotboll, vintertid blev åkern ofta så isig att skridskorna kom till heders.

EMMALJUNGA. Soluppgång över Bokebacken, en plats för gökottor under tider som flytt.

Bokträd i morgonljus.

Vi har faktiskt varit med en gång, en gång som vi kanske vill glömma men som samtidigt var lite kul. Vi laddade med grillad kyckling och champagne det skulle tillhöra gökottan, det var bara det att vår “champagneflaska” innehöll badskum. 

Vittsjöbygden under Beredskapsåren del 5.

VITTSJÖ. En av de mest anonyma och osynliga uppdragen under Andra världskriget måste vara luftbevakning. I ett trätorn, 18 meter över markytan fanns lottor (Tornsvalor) som skulle bevaka trafiken i luften. Tornet uppförde under november månad 1940. Vid rapporter till staben i Röke fanns en skraltig ledning med rostfri tråd. Tornsvalornas största uppgift blev då Engelska bombplanet störtade vid Höjalen. Under beredskapstiden blev även en bostad ockuperad av försvaret.

Ännu i dag finns tre av hörnstolparna kvar efter nära 80 år. Tala om impregnering! (foto Berne Svensson)

159 meter över havet finns en bergknalle i Brunshult och ytterligare 18 meter högre upp fanns plattformen för Tornsvalorna. Det var flyglottor som bemannade dessa torn. Troligen var det mer än 2 timmars pass innan ny besättning klättrade upp. Varje etapp på de rangliga stegarna var cirka tre meter. Sen var det en plattform innan nästa etapp påbörjades.

Enligt uppgift var observationsplatsen omkring 2,5 meter i fyrkant. På denna plats fanns ”instrument” för angivande av flygplans riktning samt höjd! Tornsvalorna hade vissa riktmärken. Kyrkorna i Röke, Norra Åkarp och Skånes Fagerhult var synliga. Kyrkan i Vittsjö var inte synlig men ett kors på instrumentet bekräftade dess plats.

Kaja (Corvus monedula) är en fågel i familjen kråkfåglar. Honan och hanen är lika. På ovansidan av huvudet är den blåsvart. Dess rygg är svart, de undre kroppsdelarna mörkgråa, vingarna och stjärten är glänsande svarta. Ögonen är ljusa. Kroppslängden är nära 34 cm och vingspannet 64–73 cm. Den väger ungefär 240 gram. Näbben är kort och kraftig.

Den vuxna fågeln har en ljusblå iris medan ungfågeln har en brun. Ungfåglar har också en brunare ton på vingarna. Liksom många andra arter i släktet kråkor är kajan intelligent, nyfiken och social, och är i allmänhet livligare och snabbare än de andra i sina rörelser. De kan uppträda oskyggt men är alltid vaksamma. En ung kaja kan ganska lätt göras tam och kan läras att härma ord eller att komma när man kallar på den.