Vittsjöbygden under Beredskapsåren del 5.

VITTSJÖ. En av de mest anonyma och osynliga uppdragen under Andra världskriget måste vara luftbevakning. I ett trätorn, 18 meter över markytan fanns lottor (Tornsvalor) som skulle bevaka trafiken i luften. Tornet uppförde under november månad 1940. Vid rapporter till staben i Röke fanns en skraltig ledning med rostfri tråd. Tornsvalornas största uppgift blev då Engelska bombplanet störtade vid Höjalen. Under beredskapstiden blev även en bostad ockuperad av försvaret.

Ännu i dag finns tre av hörnstolparna kvar efter nära 80 år. Tala om impregnering! (foto Berne Svensson)

159 meter över havet finns en bergknalle i Brunshult och ytterligare 18 meter högre upp fanns plattformen för Tornsvalorna. Det var flyglottor som bemannade dessa torn. Troligen var det mer än 2 timmars pass innan ny besättning klättrade upp. Varje etapp på de rangliga stegarna var cirka tre meter. Sen var det en plattform innan nästa etapp påbörjades.

Varje hörnstolpe var fast förankrat i fundamentet. (foto Berne Svensson)

Enligt uppgift var observationsplatsen omkring 2,5 meter i fyrkant. På denna plats fanns ”instrument” för angivande av flygplans riktning samt höjd! Tornsvalorna hade vissa riktmärken. Kyrkorna i Röke, Norra Åkarp och Skånes Fagerhult var synliga. Kyrkan i Vittsjö var inte synlig men ett kors på instrumentet bekräftade dess plats.

Fortfarande är två av isolatorerna synlig efter telefontrådarna men övervallningen fortsätter. (foto Ebbe Persson)

En speciell telefonledning upprättades mellan Brunshult och staben i Röke. Staben fanns mitt emot kyrkogården. Bilden ovan visar två isolatorer som snart blir övervallade av bark.
Transporten uppför eller nerför stegarna måste tagit sin grundliga tid, särskilt under mörker. I dagens läge med säkerhetsdetaljer hade det varit uteslutet. Traktens ungkarlar hade viss medömkan mot de två ensamma lottorna i tornet. Då och då blev det besök för att utröna hur allmänna tillståndet var! Socialt uppsökande verksamhet. Troligen var det ett välkommet besök i den annars händelselös tillvaron. Något anslag om besöksförbud fanns inte anslaget. Försvarsmakten hade tidigare ockuperat halva av dåvarande Anton Svensson stora bostad. Hulda och Anton Svensson, (nuvarande Berne Svensson) fick nöja sig med hälften av bostadens utrymme.

Försvarsstaben har tämligen ingående uppgifter från Tornsvalornas rapporter. ”-kl 23.10 iakttog eldstrid mellan två fpl på omkring 500 m höjd. Det ena fpl besköt det andra, som besvarade elden. Det förra sköt på nytt, varvid det andra fpl tog eld och störtade i ri 2, medan det förstnämnda försvann”.

Under den aktuella natten, 29 augusti 1944 var det 900 bombplan som lyfte från skilda flygplatser i England. Alla hade olika platser angivna i Tyskland där bomber skulle släppas. Varje bombplan hade omkring 5 ton bomber i sin last. Danmark var ockuperat av Tyskland varför bombplanen hade sin rutt norr om Danmark. Närmaste vägen till Tyskland var då via Halland, Småland och Skåne. Bombplanen kom i eskader, några med så låg höjd att siluetterna kunde urskiljas mellan molnen. Skrivaren av denna artikel minns med tydlighet dessa upplevelser. Före bombplanens ankomst kunde luftvärnets strålkastare i Landskrona och Helsingborg urskiljas med sina svepande strålar. Total mörkläggning rådde på landsbygden och i samhällen.

Liknande bevakningstorn lär ha funnits i bl a Röke samt Oretorp, Vittsjö. Dessa hade betydligt lägre höjd. Det berättas att lottorna i Röke utrustades med mausergevär och klättrade upp till arbetsplatsen. På platsen undersöktes geväret då besättningen inte erhållit den grundligaste informationen. Vad är detta sa tornets besättning och drog i en metalltapp! En skarpladdad patron tömdes på sitt innehåll! Kanske kulan hamnade i ett träd några hundra meter bort?

NOT. Några dagar efter en artikel i lokala avisan fanns en insändare i Skånska dagbladet. Det var kompletterande uppgifter nertecknade av en bekant till mig: J. Jag ringde upp honom och begärde fler upplysningar. Han berättade då att bombplanet hade kommit ”rakt över deras huvud. Jag frågade efter planets riktning men det var ett tveksamt svar. Han berättade att då den kraftiga krevaden kom rusade vaktstyrkan ut, hoppade på lastbilens flak och stack iväg.
Efter några frågor kom det fram att vaktstyrkan hade befunnit sig inne i stugvärmen. Förhållandet ändrades snabbt avgående hoppet upp på lastbilen sedan J fått frågan om det inte var ett befäl som beordrade uppställning? Sen kom det fram att lastbilen hade gengasdrift och var inte startklar på kort stund. Ja, då cyklade vi kanske till nedslagsplatsen! Så är det ofta att alla vill gärna var i händelsernas centrum. Samma förhållande gällde vid första minnesstunden vid Höjalen. Om alla ”ögonvittnes” uppgifter stämmer borde det varit nio flygplan som störtade på samma plats och samma tid!

Kratern vid nerslagsplatsen i Höjalens skog. (foto Ebbe Persson)

Vid haveriet i Höjalen var både blixten och explosionen väldigt kraftiga. Artikelns skrivare var då bosatt två kilometer från nedslagsplatsen. Vistelse utomhus var ett privilegium men det hände någon gång i sällskap med fadern. Då planet störtade befann jag mig inomhus. Då 5 ton bomber och cirka 9 000 liter bensin exploderade samtidigt förintades både flygplan och dess besättning.
Skrivaren var tillsammans med sin fader på nedslagsplatsen vid 8.30 tiden dagen efter olyckan. Det fanns små eldhärdar på många platser. Ammunition var utspridd och kreverade då och då lite varstans. Där fanns rester av människor här och var. Ruskigt och kusligt.
Bevakningen var bristfällig. Norr och öster om nedslagsplatsen fanns en och annan soldat som hindrade besökare. Besökarna tog en annan väg till platsen, väster ut. Snart kom polis Wester och uppmanande:Skingra er. Det var inte enkelt för en polis att hålla uppsikt över skaran av nyfikna.