VITTSJÖ. Även för 90 år sen skedde det några intressanta saker i vår bygd:

• Vid årets början var befolkningens antal 2 482 boende.

Så här meddelades det i pressen.

• Sparbanken hade öppet varje onsdag klockan 10 f.m – 1 e.m.

• Föreläsningsföreningen hade föreläsningar var fjortonde dag på söndagar efter gudstjänstens slut klockan 2.45. Föreläsningarna hölls i folkskolan och var verkligen välbesökta.

• Fästekvinnan fick vid 3 tiden hastigt rädda sig ut från elden i boningshuset en bit utanför samhället. Hon räddade även två av hennes barn. Tillskyndande grannar lyckades rädda en symaskin samt en byrå från det övertända huset.

• Det hölls predikan i trätältet i samhället tre dagar under en vecka.

• En husägare befriades från hälften av inkomstskatt han blivit påförd. Kommunalfullmäktige beslutade detta.

• Gödsvin köptes vid både Vittsjö och Emmaljunga station samma dag och samma tid. Dock var det två köpare!

• Allmänna Rikssjukkassan beslutade att uppbördsmöte skulle hållas sista söndagen i varje vecka!

VITTSJÖ. Varken snöfall, hagel eller åska gav sig tillkänna men husförhör blev det istället. Andra etappen av detta förhör för 30 året hölls i Hultatorp skola här om kvällen. Liksom vid förra förhöret delades det ut skriftliga frågor av husförhörsprästen Stefan Dahlström. Sista frågan var Vilket djur är det första som nämns i Bibeln? Med tanke på prästens humor svarade de flesta BI! Det var fel!

Sånggruppen kom åter till Hultatorp vid husförhör.

Förr var husförhören rena pinan för prästens församlingsbor. Den som inte kunde läsa innantill fick en stund i skamvrån. I år var det sympatiskt av prästen att dela ut skriftliga frågor då ingen av de 45 närvarande behövde ge sig tillkänna utan alla blev godkända i frivilliga muntliga förhöret. Sannolikt kommer ingen anteckning om detta ske i församlingsliggaren.

Skarvar (Phalacrocoracidae) är en familj med sjöfåglar vars taxonomi är omdiskuterad men som traditionellt placeras i ordningen pelikanfåglar inom släktet Phalacrocorax som omfattar cirka 40 arter.

Skarvar har avlång kropp, relativt lång hals och näbb, fjäderdräkten går främst i mörka färger och de har simhud mellan tårna. De lever i skärgårdar och vid kuster. Skarvar är skickliga dykare och lever uteslutande av fisk. Utmärkande är att de sitter upprätt med utsträckta vingar för att torka efter att de har dykt efter fisk.

VERUM. På gården Korröd i Torstorp vid Jägersborg drev bröderna Hilding, Folke och Ture Persson i många år en leksaksfabrik med leveranser till BRIO i Osby. I slutet av 1940-talet hade de uppfört en modern fabrik utrustad med förstklassig maskinpark.

Under 1950-talet tillverkades där tusentals exemplar av den s.k. BRIO-taxen och en stor mängd skulpterade exotiska djur i trä. I god tid före julhelgen hade lokalreportern Malte Björk besökt fabriken och berättade om tillverkningen som i huvudsak gjordes för leveranser till Bröderna Ivarssons i Osby. Bröderna säger att det endast är själva träarbetet som utförs i fabriken och först när dessa detaljer levererats till Osby får leksakerna sin slutliga montering och målas i de klassiska glada färgerna. (Reportaget finns att läsa i boken ”Även den minsta varelse – Malte Björks reportage och bilder.” 2007

BJÄRNUM. Som framgår av förordet i boken ”Från Slöjd och Hantverk till Möbelfabriker i Göinge” är avsikten med denna bok främst, att bevara minnet av de män om vilka det kan sägas, att de lagt grunden till den industri, som blivit bestämmande för vårt samhälles utveckling. Och därefter omnämns, i den ordning de tillkommit, de företag som under årens lopp vuxit fram – och med dem Bjärnum.

I Göinge, den större delen av den nordskånska skogsbygden, är Bjärnum en av de mer kända industriorterna. Denna bygd har ett skiftesrikt historiskt förflutet – stundom återgivet på ett sätt, som en ”Göing” inte finner helt godtagbart. Därför vill vi börja presentationen av vårt samhälle med en kort skildring av Göinge bygdens tidigare öden – så som de gestaltat sig. Och ge förklaring till att Skåne från början på rent naturlig grund var danskt.

Vid en blick på kartan tycks det vara självklart, att vårt lands sydgräns – så som kustlinjen tecknar den – är den naturliga gränsbestämningen. Men det har funnits en tid, då det var lika självklart att Skåne skulle tillhöra Danmark.