Rysk blåstjärna (Scilla siberica) är en art i familjen Sparrisväxter. Den kan bli upp till två decimeter hög och blommar tidigt på våren med klarblå eller blåvioletta blommor med blå ståndarknapp.

Rysk blåstjärna kommer ursprungligen från södra Ryssland och Mellanöstern men odlas i många trädgårdar varifrån den har förvildats exempelvis till närliggande parker och vägkanter. Den kallas ofta för Scilla.

Del 4. Bengtsson på rymmen och Markaryds turistattraktion.

Folket i bygden var otroligt engagerade och tom. företagare använde Bengtssons namn i sin marknadsföring. En gång när bildsköne Bengtsson och tatuerade Johansson hade stulit varsin cykel hos en cykelhandlare i bygden, kom cykelhandlaren på en bra idé. Några dagar senare kunde man läsa i en annons: ”När bildsköne Bengtsson och tatuerade Johansson behövde bra cyklar, stal dom hos mig”, och så cykelhandlarens namn under. En reklam så god som någon.

I juni månad 1935 får Bengtsson sin dom och det skulle nu dröja hela 9 år innan hans namn dök upp igen på de svenska löpsedlarna.
Våren 1944 överförs han från vårdanstalten Hall till mentalsjukhuset Sankta Maria i Helsingborg. Under tiden hade minnet av honom alltmer bleknat. Folk hade fått annat att tänka på. Andra världskriget pågick för fullt. Men så en dag så konkurrerar han med Hitler på löpsedlarna. Där kunde man läsa: Bildsköne Bengtsson har rymt. Allmänheten var genast på hugget och polisen fick in massor av tipps. Fantasin flödade och han sågs överallt. Men några kassaskåps explosioner hördes inte. Sanningen var att han hade rymt för att han frihetslängtan blev för stor. Han hade lagt dynamiten på hyllan för gott. Han stal bara mat och kläder för sitt uppehälles skull. Hans tid gick nu åt till att hålla sig undan.

VERUM. Dessa tre tavlor som pryder väggarna i mitt hem har utförts av personer som fått sin eviga vila på kyrkogården i Verum. En av dem - bodmamsellen Ida Andersson - var född i Verums socken 1857, en annan - konstnären Karl Fredrik ”Figge” Holmgren - var född i Lund 1875 och den tredje - konstsmeden Einar Persson - var född i Hästveda socken 1904. Två av bildernas skapare hade andra yrken vid sidan av sitt måleri, endast Figge Holmgren var yrkeskonstnär.

En av personerna har jag själv haft förmånen att träffa. Han var ”nabo” till mitt föräldrahem och far till två jämnåriga kamrater. Hedersmannen hette Einar Persson och mina lekkamrater var Bo och Viveca Persson. De hade även en bror Gunnar, som var några år äldre. Fadern var yrkesverksam först som smed och senare som skicklig konstsmed. Einar gifte sig 1933 med Inga Nilsson från Tågarp i Farstorps socken och samma år kom de till Brogården i Verums socken där Einar drev egen smidesverkstad. Åren 1926–1933 var Einar Persson smedmästare i Ballingslöv och han hade under perioden 1923/1924 gått i lära hos smeden Malmberg i Fogdarp vid Ringsjön. Att Einar var en passionerad älgjägare bidrog till att han gärna hade skogarnas konung som huvudmotiv. Oljemålningen med älgmotivet är utförd år 1951.

Einar Persson (1904–1989)	Fredrik (Figge) Holmgren (1875–1969)

VITTSJÖ. Vi människor vet inte vad som kommer att hända i framtiden och tur är det. I dagsläget så vet vi endast att äntligen går det framåt så sakta, så ta en paus av det där som vi människor tror heter måste. Undrar vem (trendnissar) som har kommit på det att vi måste så mycket, en tanke bara.

Den dagliga dosen av frisk luft som kan insupas under en promenad tillsammans med någon likasinnad eller själv. För visst går det lättare när man är flera, lite draghjälp mår man bra av på båda hållen. Ett steg blir flera under en stunds gemenskap, man hinner ventilera rätt så mycket om vad som har hänt eller skall hända sen enligt ens planering. Jag har ju tur som kan gå ut i naturen och än så länge innan de små krypen kommer. Ja, jag vet fåglar behöver också mat till sig själv men också färsk mat till sina små fågelungar. Men fy vad betten kliar. Nere vid sjön är en bänk utsatt och man sjunker ner och tittar på allt det vackra som finns runt om samtidigt som man ger sig själv en kort paus och njuter av den vackra utsikten.

Ohyra i bensintanken

I början av 50-talet hade jag en kollega vars vitala delar hemsökts av ohyra efter en omsorgsfullt genomfestad veckohelg i tvivelaktigt sällskap. Botemedlet, en husskur med sabadillättika, var väl bekant. Här fanns emellertid en rejäl hake. Medlet måste köpas på apoteket och där jobbade ett par trogna Björketbesökande flickor som han då och då uppvaktade!

I ett så grannlaga ärende som inköp av insektsbekämpningsmedel vågade han inte lita på tystnadsplikt och sekretess. Töserna kände ju till sabadillättikans vanligaste användningsområde och kjoltyg som kom tillsammans hade en medärvd egenskap att babbla om de mest intima och för en välartad ung man besvärande omständigheter. Hans rykte som eftertraktad kavaljer var starkt hotad!

Nu råkade han emellertid vara ägare till en gammal Harley-Davidsson, en 30-talsmodell som krävde en del omvårdnad för att fungera, han fick en genial idé.