SKÅNES FAGERHULT. Det är underligt med vissa bilder. Långtifrån att blekna med åren, växa de i tydlighet, liksom hade tiden för dem varit ett enda långt fixeringsbad, som gjort dem ljusbeständiga för alltid.

Vykorta-Karlen fotograferad av Vittsjösonen Hugo Franzén 1949

Det var fest för söndagsskolebarnen i församlingshemmet. Det är nästan på dagen 70 år sedan dess. Rätt vad det var, så hördes en knackning på dörren och där stod Karl Ludvig Augustsson, alias "Vykorta-Kalen", chevalereskt hållande sin hatt i handen. Den höga kragen höll på att strypa honom. På frågan om han inte skulle stiga in och dricka kaffe med oss, svarade han med ord långsamma som pendelslagen i vår Moraklocka: "Nej tack, jag ville bara se vilka som var därinne" och medan han talade stramade skinnet till i hans breda, pergamentsfärgade ansikte, som såg mera asiatiskt än germanskt ut. Och så försvann den underliga figuren lika fort som den hade kommit och de församlade stod där något konfunderade.

Gröngöling är en fågel inom familjen hackspettar.

Den dagaktiva gröngölingen befinner sig ofta på marken, till skillnad från de flesta andra hackspettar och dess huvudföda är myror som den effektivt fångar med sin cirka 10 cm långa hullingförsedda tunga.

I Sverige är den vanlig upp till Värmland och Gästrikland. Den häckar på norra Öland men inte på den södra delen. Arten har observerats i alla Sveriges landskap utom på Gotland.

Gröngölingen föredrar halvöppna landskap med vidsträckt äldre skog, framför allt skogsbryn, skogsdungar på fält, ängar med fruktträd, parker, lundar och stora träd bevuxna trädgårdar.

Vad är detta fortsättning.

Rätt svar på förra veckans "kluriga ting" från förr till nutid presenteras samtidigt visar vi en ny bild på veckans klurighet.

Förra veckans "kluriga ting" från förr till nutid är Konservöppnare!

Under "Läs mer" följer en ny ”klurighet”.

VITTSJÖ. Söndagen bjöd på strålande sol men en aning bister vind. SMHI spår varmare väder inom kort.

Naturligtvis blev det en vandring under söndagen, -på orten finns många rundor att välja på. Denna gång blev det utmed den så kallade ”Lehultarundan”. En lättvandrad runda på cirka 8 kilometer. Naturligtvis fanns fika med.

Eftersom det absolut inte är första gången vi beger oss ut på just denna runda, visste Vicky hela tiden vägen och tog snabbt täten. Det har faktiskt blivit ”Lehulta-rundan” under samtliga årstider och med högst skiftande väder.

VITTSJÖ. Även i dessa tider så kan man hälsa på sina vänner. Måste ju försöka att hålla kontakten, fastän det blir långt mellan gångerna det måste jag nog medge, synd.

Men nu i veckan var det så dags igen, bara komma inom en stund och prata över en kopp kaffe med hembakad kanelbulle. O visst så smakade det ljuvligt. Pratade om lite ditt och datt om vad som har hänt sen sist. O då kom jag på, varför inte visa min kompis dalahäst samling för dom som läser Portalens sida. Kan väl passa någon som går i samlartankar eller.

Uppåt ena väggen finns en äldre pappersbonad just med ett välkänt motiv, sådana bonader fanns ju ofta i hemmen förr tillsammans med kungabilder. Här syns två olika motiv, finns säkert flera sådana pappersbonader.