VITTSJÖ. Fredagen innan Allahelgons dag var det gravsmyckning i Vittsjö, en gråmulen dag med regnstänk.

Minneslunden

När jag kom dit i skymningen kunde jag se alla de ljus som var tända vid gravarna, vid minneslunden och askgravlunden. Det är något vackert, högtidligt och samtidigt sorgligt över det hela.

Minneslunden

I minneslunden och i askgravlunden fanns det både ljus och blommor. Tack vare de kåpor som man fäller över själva ljusen så är det ingen risk att lågan slocknar i blåsten.

Askgravlunden

I askgravlunden finn det en urgröpt sten med rinnande vatten och bakom den finns det två ljusträd och en uppbyggd plats där det finns plats för fler blommor och ljus. Till skillnad från minneslunden så finns det i askgravlunden vackra släta svarta stenar med minnesplattor över de avlidna som ligger här. För och efternamn samt födelseår och dödsår är de uppgifter som finns på minnesplattorna.

När jag gick runt där på kyrkogården såg jag hur vackert gravarna var smyckade med både blommor, kransar och ljus. Där fanns också en hälsning till en saknad mor-eller farförälder i form av hjärtan.

Tre frivilliga hade ställt upp med att servera kaffe och kaka till den som så önskade och det var cirka 125 som hade låtit sig väl smaka.

Ljus vid dopfunten

Ljushållare i kyrkan

Efter en pratstund begav jag mig in i kyrkan och där möttes jag av vacker och dämpad musik från kyrkorgeln. Framme vid altaret stod den stora ljushållaren full med tända ljus, så även i dopfunten där ljusen kunde sättas ner i sand. Såg en och annan kyrkbesökare sittande i bänkraderna kanske både för stillheten och i eftertanke.

När jag kom ut igen hade skymning övergått till mörker och nu lyste även marschallerna på kyrkmurarna och tillsammans med alla ljusen runt om på kyrkogården gav det, i alla fall till mig, en stund av högtidlighet.