VITTSJÖ, BJÄRNUM. I dag söndag har Riksteatern Skåne haft sitt vårmöte (årsmöte). Digitalt.

Jag har deltagit som representant för Vittsjö Bjärnum Teaterföreningen. Hur kan man ju undra. Jo, med restriktioner och för mig ny teknik. Så mycket att lära.

Cirka 30 teaterföreningar finns i Skåne som tillhör Riksteatern och 90 % deltog med en eller flera ombud.

Först en genomgång av tekniken. Någon syntes inte i bild, någon hördes inte och någon visste inte vilken knapp man skulle trycka på. Men med vägledning så föll allt på plats. Och mötet kunde börja.

Styrelse ordförande i Riksteatern Skåne Lina Ehn Öberg presenterade och redogjorde för dagen.
Mötet startade med sedvanliga mötesförhandlingar. Och så följde en presentation av verksamhetsberättelsen med mycket innehåll trots pandemi året.

VITTSJÖ, BJÄRNUM, EMMALJUNGA, VERUM. Den nuvarande smittspridningen och därtill covid-19-lagen gör det helt omöjligt att även i år arrangera offentligt firande i anslutning till Valborg.

Den tillfälliga lagen gäller oavsett sammankomsten kräver tillstånd från polisen eller inte.
Det är Länsstyrelsen som har tillsyn över den så kallade ”covid-19-lagen". Lagen innebär att högst åtta personer får samlas vid allmänna sammankonster och offentliga tillställningar. Den som hålls ansvarig för att regeln med högst åtta personer följs är helt arrangören. Även på privata firanden är det regeln med högst åtta personer som gäller.

Rysk blåstjärna (Scilla siberica) är en art i familjen Sparrisväxter. Den kan bli upp till två decimeter hög och blommar tidigt på våren med klarblå eller blåvioletta blommor med blå ståndarknapp.

Rysk blåstjärna kommer ursprungligen från södra Ryssland och Mellanöstern men odlas i många trädgårdar varifrån den har förvildats exempelvis till närliggande parker och vägkanter. Den kallas ofta för Scilla.

Del 4. Bengtsson på rymmen och Markaryds turistattraktion.

Folket i bygden var otroligt engagerade och tom. företagare använde Bengtssons namn i sin marknadsföring. En gång när bildsköne Bengtsson och tatuerade Johansson hade stulit varsin cykel hos en cykelhandlare i bygden, kom cykelhandlaren på en bra idé. Några dagar senare kunde man läsa i en annons: ”När bildsköne Bengtsson och tatuerade Johansson behövde bra cyklar, stal dom hos mig”, och så cykelhandlarens namn under. En reklam så god som någon.

I juni månad 1935 får Bengtsson sin dom och det skulle nu dröja hela 9 år innan hans namn dök upp igen på de svenska löpsedlarna.
Våren 1944 överförs han från vårdanstalten Hall till mentalsjukhuset Sankta Maria i Helsingborg. Under tiden hade minnet av honom alltmer bleknat. Folk hade fått annat att tänka på. Andra världskriget pågick för fullt. Men så en dag så konkurrerar han med Hitler på löpsedlarna. Där kunde man läsa: Bildsköne Bengtsson har rymt. Allmänheten var genast på hugget och polisen fick in massor av tipps. Fantasin flödade och han sågs överallt. Men några kassaskåps explosioner hördes inte. Sanningen var att han hade rymt för att han frihetslängtan blev för stor. Han hade lagt dynamiten på hyllan för gott. Han stal bara mat och kläder för sitt uppehälles skull. Hans tid gick nu åt till att hålla sig undan.

VERUM. Dessa tre tavlor som pryder väggarna i mitt hem har utförts av personer som fått sin eviga vila på kyrkogården i Verum. En av dem - bodmamsellen Ida Andersson - var född i Verums socken 1857, en annan - konstnären Karl Fredrik ”Figge” Holmgren - var född i Lund 1875 och den tredje - konstsmeden Einar Persson - var född i Hästveda socken 1904. Två av bildernas skapare hade andra yrken vid sidan av sitt måleri, endast Figge Holmgren var yrkeskonstnär.

En av personerna har jag själv haft förmånen att träffa. Han var ”nabo” till mitt föräldrahem och far till två jämnåriga kamrater. Hedersmannen hette Einar Persson och mina lekkamrater var Bo och Viveca Persson. De hade även en bror Gunnar, som var några år äldre. Fadern var yrkesverksam först som smed och senare som skicklig konstsmed. Einar gifte sig 1933 med Inga Nilsson från Tågarp i Farstorps socken och samma år kom de till Brogården i Verums socken där Einar drev egen smidesverkstad. Åren 1926–1933 var Einar Persson smedmästare i Ballingslöv och han hade under perioden 1923/1924 gått i lära hos smeden Malmberg i Fogdarp vid Ringsjön. Att Einar var en passionerad älgjägare bidrog till att han gärna hade skogarnas konung som huvudmotiv. Oljemålningen med älgmotivet är utförd år 1951.

Einar Persson (1904–1989)	Fredrik (Figge) Holmgren (1875–1969)