Ohyra i bensintanken

I början av 50-talet hade jag en kollega vars vitala delar hemsökts av ohyra efter en omsorgsfullt genomfestad veckohelg i tvivelaktigt sällskap. Botemedlet, en husskur med sabadillättika, var väl bekant. Här fanns emellertid en rejäl hake. Medlet måste köpas på apoteket och där jobbade ett par trogna Björketbesökande flickor som han då och då uppvaktade!

I ett så grannlaga ärende som inköp av insektsbekämpningsmedel vågade han inte lita på tystnadsplikt och sekretess. Töserna kände ju till sabadillättikans vanligaste användningsområde och kjoltyg som kom tillsammans hade en medärvd egenskap att babbla om de mest intima och för en välartad ung man besvärande omständigheter. Hans rykte som eftertraktad kavaljer var starkt hotad!

Nu råkade han emellertid vara ägare till en gammal Harley-Davidsson, en 30-talsmodell som krävde en del omvårdnad för att fungera, han fick en genial idé.

Han tiggde en liten brun medicinflaska på sjukan - samma modell som apoteket hade och fyllde den med bensin. Sen åkte han på sin motorcykel till parkeringsplatsen utanför apoteket där han gasade lite extra med felinställd tändning innan han stannade motorn med en rejäl knall. Han hade på så sätt aviserat sin ankomst. Bensinflaskan hade han i uniformsfickan.

Inne på apoteket beställde han efter avklarade hälsningsceremonier en flaska sabadillättika med förklaringen: ”Ni förschtår flickor” (han hade en benägenhet att uttala s-en med ett sch-ljud) ”min motorcykel går mycket bättre om man schpär benschinen med schabadillättika”. Efter att ha betalt gick han ut ur lokalen. I den lilla slussen som fanns vid entrén bytte han snabbt ut flaskorna. Apotekets smutsbruna tunna omslagspapper lindades runt bensinflaskan. Ute på gatan ställde han sig vid sin motorcykel - väl synlig inifrån apotekets fönster, som nu befolkats med apoteksflickor som lämnat sina pillerburkar för att bevittna avfärden. Han skruvade av bensintanklocket, tog fram bensinflaskan och vecklade omständigt upp papperet. Sedan hällde han försiktigt bensinen i tanken, som om han inväntade en invecklad kemisk reaktion. Därefter kickad han igång sin Harley- Davidsson, som nu på ett samarbetsvilligt sätt gick rent utan misständning.

Den insektsangripne charmören fällde ner flikarna på båtmössan över öronen och vinkade till apoteksflickorna när han försvann mot järnvägsstationen på sin motorcykel.

Inköpsproceduren upprepades för säkerhets skull ett par gånger, vilket han ansåg vara ett billigt pris för bibehållet gott rykte i den lilla staden.