Sista delen av Ebbe Perssons minnen från tiden i Vittsjö under andra Världskriget. Det fanns en hel del försvarsförberedelser vidtagna i bygden.

LÖNSHOLMA. Utmed vägen Björkholm- Lönsholma har det funnits flera baracker och vid dessa var det tidvis bevakning genom patrullering. En speciell vaktkur fanns vid vägen som gick till dåvarande Ester Perssons fastighet där soldater fanns med skarpladdade vapen.

FURUTORP. Från Rommentorp- Lönsholma fanns två skyttevärn SO om vägen och 100 meter norr vägen mot Furutorp fanns ett skyttevärn. Vid vägen mot Furutorp fanns ett förråd 100 meter före Selma Nilssons fastighet.

Selma Nilsson bjöd soldaterna på fika

Utmed vägen från Selma Nilssons och vägen mot Lönsholma fanns fyra förråd båda sidor av vägen. Ofta hände det att patrullerande soldater under sin patrullrunda undfägnades med kaffe och kakor hos Selma Nilsson. Denna patrullrunda var attraktiv! Även hos Johan Karlsson blev soldaterna undfägnade.

VITTSJÖ, BJÄRNUM. Det har tyvärr blivit fel i Teaterföreningens utdelade Program.

Teaterpjäsen ”Imitera Solo” som anges till den 11 februari, SKALL VARA den 11 MARS. Teaterföreningen beklagar felet

Fortsättning på Ebbe Perssons minnen från tiden i Vittsjö under andra Världskriget. Det fanns en hel del försvarsförberedelser vidtagna i bygden.

BÄCKABRO, Bron vid järnvägskorsningen var försedd med plåtlucka c:a 12x12 cm avsedd för placering av sprängämnen för sprängning i bron om så skulle behövas. Under själva brovalvet fanns ett antal böjda ståltrådar. Avsikten var att sprängämnen skulle hängas i dessa krokar. Dåtidens teknik var inte så utvecklad. Detonationen blev helt enkelt riktad mot vattenytan medan den svaga rekylen riktades med brovalvet.

Kanske var det sådana dynamitpatroner som skulle användas?

FLYVÄGEN. Enligt uppgift som inte har kontrollerats skulle det funnits fordonshinder vid Prästabäckens korsning av Flyvägen.

KNORREN. Den gamla landvägen gick fram till 1904 via Doppvägen- Pickelsjön förbi "Knorren" och mynnade ut vid nuvarande vägen i Lehult. Ett hinder fanns vid "Knorren". Detta hinder bestod i att en stor sten var tämligen löst placerad på större sten båda sidor om vägen. Vid behov skulle den övre stenen rullas ner över vägen. Intill detta hinder fanns också en stor gran som var till hälften genomsågad vid roten. Vid behov skulle resten sågas av och trädet fällas över vägen. Troligen fanns det även ett skyttevärn vid denna plats?

VITTSJÖ. Tanken var att Stickcaféet skulle starta upp igen den 12 januari.

Tyvärr så måste vi skjuta på detta på grund av dom nya restriktionerna som nu kommit gällande coronan med alla sina mutationer.

Eftersom vi i dagens läge inte kan bestämma när vi kan träffas igen så får ni hålla utkik här på denna sidan eller själva ta kontakt med Ingrid Lind som håller i stickcaféet.

Turkduva (Streptopelia decaocto) är en fågel inom familjen duvor.

Den är övervägande ljust beigegrå med något mörkare brun rygg och mindre vingtäckare, ljust blågråa större vingtäckare och mörkgråa vingpennor. Den långa stjärten har en bred vit kant förutom de centrala stjärtfjädrarna som över gumpen är beigea.

Sången är ett monotont do doo-do med utdragen och betonad andra ton och en lägre tredje ton. Ett annat ljud som turkduvan gör är att den utstöter ett hest ljud i flykten.

Turkduvan uppträder främst i tätorter, gärna med äldre villabebyggelse men förekommer också i mindre samhällen och vid ansamlingar av gårdar. Den föredrar lummiga trädgårdar, parker och alléer med högvuxna äldre träd, gärna ädelgran, alm och liknande.