Lördagskåseri...
Service eller brist på sådan?
Till hösten är det 78 år sedan jag började i småskolan, som det hette på den tiden. Med skola idag så avser man en större byggnad med i stort sett alla bekvämligheter.
Min skola bar namnet Elias stuga som istället saknade allt detta. Elsa Svensson hette vår "fröken". Vi såg henne mest som den som beviljade oss ett eventuellt toabesök i fähuset där korna samtidigt gav oss en viss värme.
Inne i "skolhuset" fanns en stor kamin som skulle värma upp de båda rummen som "skolan" bestod av. Skolkning var inte uppfunnet på den tiden!
"Min"skola låg bara cirka 400 meter bort och vår gård låg på en höjd, så mor kunde i stort sett följa mej med ögonen ända fram. Men det är egentligen inte detta jag vill skriva om. Utan detta kommer att handla om postservicen då och nu.