EMMALJUNGA. När min mor började komma upp till åren pratade hon ofta om sina vänner fåglarna. Ja, hon pratade säkert med dem också när de fick mat. Visst tyckte jag det var trevligt, men som ”mitt uppe i livet” fanns inte tiden att betrakta dessa små liv under flera timmar. Nu har jag själv kommit upp i åren, är pensionär och ”tack vare pandemin” har jag tid att betrakta fågellivet utanför mitt fönster utan tidsbegränsning. Att mata fåglarna på vintern är ju självklart för mig, men inte att mata dem på sommaren. Det är just vad jag har gjort i år, trots protester från min livskamrat när den ena solrosfrösäcken efter den andra köps in. - Det finns ju inga flygfän till alla fåglarnas små ungar, säger jag till mitt försvar, och har vi börjat mata dem så får vi fortsätta, punkt slut!
Svartmes vid fågelmatning. Foto: Erik Hansson