VITTSJÖ, BJÄRNUM. Som en följd av Corona-pandemin och därtill kopplade restriktioner är det omöjligt att fira Sveriges nationaldag som brukligt. Regeringen har fastställt att alla evenemang som väntas locka större publik än 50 personer är inställda.

Sveriges nationaldag och svenska flaggans dag firas den 6 juni varje år och är helgdag i Sverige. Tidigare firades 6 juni enbart som "svenska flaggans dag" och det var först 1983 som dagen även fick status som nationaldag. Sedan 1996 är nationaldagen en ”salutdag”, och från och med 2005 är nationaldagen även helgdag. Nationaldagen (Gustafsdagen) firas till minne av att Gustav Vasa valdes till Sveriges kung i Strängnäs den 6 juni 1523, då Sverige åter blev ett fritt rike och bröt Kalmarunionen, dels till minne av att Hertig Karl (den blivande Karl XIII) skrev under den nya 1809 års regeringsform också vid detta datum, 6 juni.

MINA GLÖTTA Ä GRANNARE...
Dessa nerteckningar skrev sign. ”Balder” omkring 1940. 

En gammal man för ett par mansåldrar sen bodde uppe på Hultahusen, mellan Emmaljunga och Högholma, hette Per, men kallades merendels Hulta Peren.

Kom folk och hälsade på honom skröt han rent obegripligt med sin avkomma och sa: ”Mina glötta ä bra mycke grannare än Astallfots glötta, mina glötta ä sau vita på tänderna och ha så brett mellan ögonen, så dä ä en fröjd att se”.

VERUM. Av en tillfällighet har ogifta torpardottern Bengta Jönsdotter (1868-1947) från Gubbarp i Verums socken kommit med på denna kulturhistoriska bild från 1938.

Hon var då 70 år gammal och hade nio år kvar att leva. Hennes syster Kristina Jönsdotter (1873-1949) var hustru till snickaren Janne Tuvesson i Brogården och henne minns jag som trevlig grann-gumma från min barndom.

Bengtas och Kristinas övriga syskon var mer eller mindre ”amerikaniserade”. Två av bröderna var i Amerika och en bror gifte sig med Nilla från Bjäret i Verum, vilken hade tre brorsöner i Amerika. En syster gifte sig 1906 med Per Nilsson som då återkom till Verum efter att ha vistats i Amerika sedan 1884.

Fotografen och museiamanuensen Affe Kahnberg (1911-2002) reste i slutet av 1930-talet flitigt omkring i norra Skåne för att dokumentera föremål med anknytning till folklivet i äldre tider. Han blev sedermera folkskollärare, seminarielärare och slutligen skolboksredaktör och lektor vid lärarhögskolan i Malmö.

EMMALJUNGA. ”Frivillig” karantän i hemmet kan ta på krafterna. Dagarna blir lätt väldigt lika och rutinerna är oftast desamma. För att bryta mönstret utan att riskera något, brukar vi ta bilen och göra små utflykter i närområdet. Ta med en fikakorg och få nya intryck och vyer. Häromdagen åkte vi bara några kilometer från Emmaljunga och tog en kaffepaus ute i skogen.

Obs patronhylsorna! Det har säkert kommit en älg här, men vi såg ingen!

Ett ”älgpass” för två, bara någon meter över marken, gav oss en sevärd utsikt över nejden. Uppe i luften försökte två fiskmåsar jag bort en fiskgjuse som kommit för nära måsarnas bo. Fjärilar och andra insekter tyckte om det fina vädret och myrorna på marken hade uppenbart mycket bråttom!

Vårtbitare (Tettigoniidae) är en familj i insektsordningen hopprätvingar som tillhör underordningen långhornsrätvingar. Familjen innehåller över 6 400 kända arter, varav de flesta finns i tropiska delar av världen. I Sverige finns 10 arter.

Vårtbitarna liknar gräshoppor men har betydligt längre antenner. Kroppslängden hos de svenska arterna kan variera mellan 9 och 45 millimeter. De livnär sig av blad, blommor, bark och frön. Som andra hopprätvingar har vårtbitare ofullständig metamorfos och genomgår utvecklingsstadierna ägg, nymf och imago.

Vårtbitarna har fått sitt namn genom en folklig föreställning om att de kan avlägsna vårtor genom att bita av dem. Stor vårtbitare, Decticus verrucivorus (där verrucivorus betyder "den som äter vårtor"), har en längd av 25 till 45 millimeter och fick detta namn av Carl von Linné sedan han uppmärksammat att allmogen på Gotland använde den till att ta bort vårtor med.