Minnessten på plats 350 år efter slaget, del 14
Sevärt i Vittsjö del 14.
VITTSJÖ. Stupade vid slaget i Vittsjö den 11 februari 1612 fick aldrig någon riktig begravning möjligen jordfästning! Kung Gustaf II Adolf var efter plundringståg i nordöstra Skåne i danska riket på väg mot Markaryd i Sverige.
Gränsen mot dåvarande Sverige var endast mil bort varför kungen och en mindre del av hären övernattade denna oerhört kalla vinternatt i Vittsjö. Då blev hären överraskad av en dansk här i det då danska landskapet.
Den överfallande danska hären kom via Pickelsjöns is mot Vittsjö kyrka där en del av svenska hären fanns. Kungen och hans här flydde norrut mot Sverige. Kanske hade en del av den danska härens soldater fattat post vid Vittsjö vång medan en del av danska hären förföljde den flyende svenska hären.
Så här tänkte sig Magnus Lindkvist att räddningen skedde. (Monter)
På Vittsjö vång östra del (S Gustaf Adolfsstenen) stod då ett förödande slag mellan de båda härarna. Kungen lyckade fly och räddades då han föll i Vieån (Gustaf Adolfsbron). De båda härarna drabbade samman på Vången. Manspillan var stor. Omkring 220 soldater stupade i slaget.