SOFIERO. Det som har varit svårt för oss mor och farföräldrar nu i dessa Coronatider är att inte kunna träffa barn och barnbarn lika ofta som tidigare. Men nu när det har blivit varmare och det går att träffas och umgås utomhus, gäller det att hitta lösningar för detta. En sådan var att vi träffade vår dotter och hennes familj på Sofiero i Helsingborg sön. den 7/6.
Jag framför ingången till Sofiero slott och trädgård.
Skäralids nationalpark söder om Ljungbyhed är stället där man kan vandra hur länge som helst o njuta av naturen. Där är många vandringsleder och runt Skärdammen kan man ta sig med rullstol på den 800 m långa träsprången.
Vi konstaterade att i dessa virustider var folk mycket hänsynsfulla när man möttes på stigar eller smala plankspångar. Efter promenaden kan man lämpligen äta på restaurangen och besöka naturrummet. Googla på Skäralids nationalpark och se hur mycket fint där är att se.
• Visst är det varierande väderlek. Sol och regn avlöser varandra med snabbhet. Denna månad brukar vara solskensmånad men mer regn behövs för att fylla på de underjordiska källorna.
• Nästa helg är åter långhelg då Midsommar fyller på med röd dag. Troligen blir det tämligen lugnt med firande i denna tid. Stämningsfullt blir det i kyrkan på midsommarafton då Bengtssons trio underhåller med sång och musik I sommartid klockan 22. På söndag bli det friluftsgudstjänst i Sofia och Erlings bokbacke i Mörkhult kl 14. Det var 51 år sen dessa gudstjänster började i Mörkhult. Men redan på 1950 talet inbjöd syskonen Nilsson till friluftsgudstjänster i Mörkhult.
Även i år är det ”Bengtssons trio” som förgyller midsommarafton i kyrkan.
EMMALJUNGA. Minnen som poppar upp från 2018 och resan vi gjorde då. Efter fyra dagar och etthundra mil nådde vi Åsarna där vi åt en fantastisk middag på Thomas Wassbergs restaurang
Miljön där bar en stor skidlöpares minnen med sig, både på väggar och golv.
Tyvärr fick vi inte personligen inte möta honom, men familjen bodde rätt nära restaurangen. Där fanns priser och medaljer i mängd som han belönats med under sin karriär.
Jo du Åke, det blev lite politik trots vad jag lovade
För 19 år sedan frågade jag min dåvarande chef, vi kan kalla honom Åke, om jag kunde få en spalt i tidningen varje måndag. Eftersom jag hade grabbar i allt mellan sex- och tioårsåldern hade jag varenda detalj i tjatandets ädla konst fullkomligt klar för mig. Det gäller att härda ut. Av mina söner hade jag lärt mig att ju mer man tjatade desto mer sannolikt var det att få sin vilja igenom.
Jag tog dock inte till det ultimata tjatvapnet. Att lägga mig på golvet och gasta för full hals. Jag fortsatte och nötte steg för steg ut chefen så gott det gick. Redan då var han ganska bestämd där han irrade omkring och letade efter sitt bortglömda kallnande kaffe. Jag tjatade om några spalter. Åke sa nej. Jag frågade igen. Han sa nej och jag fortsatte tjata.