BJÄRNUM. Föreställningen på Bjärnums Stadsteater 2019.

I år var ladan inredd som den finaste läkarmottagning.

Hämpling (Linaria cannabina) är en fågel inom familjen finkar. Hämplingen är en liten och slank, ganska långstjärtad fink med kort grå näbb. Den mäter 12,5–14 centimeter, har ett vingspann på 21–26 centimeter och väger upp till 18 gram.

Den har kluven stjärt som är brunsvart med vita kanter, beigevit strupe med gråmelerad teckning och framryggen är brun. Vingpennorna är mörkt brunsvarta, och de vita ytterkanterna på handpennorna bildar en ljus fläck på den sammanslagna vingen, som även syns när fågeln flyger.

• Bilden den 2 juli om vedkaparen som använde Rysk fotogen har identifierats. Från Smedjebacken i Dalarna konstaterade Rolf Persson följande klarläggande: Vedkapen kan vara hans farfars (Janne Svensson). Bilden är exponerad på ”farfars backe” bakom Roséns affär i slutet av 1930 talet. Vedkaparen är Yngve Bernholtz som var maskinsnickare. I uthuset i bakgrunden fanns brygghus och vedbod. Vedkapen elektrifierades av farfar (Janne Persson) Janne och son kapade ved åt boende i Emmaljunga. Så var det avklarat. Tack för hjälpen.

• På torsdag 18 juli blir det tillströmning i Farstorp kyrka. Då kommer ungdomar från Tjernobyl att sjungs och spela. Samlingen inledes kl 19.

För ett par år sen var det trångt i Farstorp kyrka då en musiker fick spela från predikstolen. Den 21, söndag blir det Musik i sommarkväll i kyrkan kl 19. Programmet kallas ”Fal-La”

Strimlus (Graphosoma lineatum) är en insekt som ingår i familjen bärfisar och ordningen halvvingar. Strimlusen är en ca 7 millimeter bred och 10-12 millimeter lång på ovansidan svart- och rödrandig insekt. Undersidan är "rutig" i svart och rött. Trots namnet rör det sig om en skinnbagge och ingen lus. Strimlössens klara teckning i rött och svart under försommaren utgör en signal till fåglar och andra insektsätare att strimlusen är giftig och inte bör ätas. Även för oss människor är arten illaluktande, strimlusen hör till den grupp skinnbaggar som i vardagligt tal brukar kallas för "bärfisar", familjen Pentatomidae.

Min Mamma.
Min (vår) Mamma förtjänar verkligen att skrivas med stort M även om detta är postumt. Jag vet inte om hon ärvt några av sina “ordstäv” men i vilket fall så använde hon några av dem flitigt. Om sparsamhet hade hon i varje fall ett som jag inte hört någon annanstans. “Det som rinner från näsan och ner i munnen är inte borta”

 Om någon av vi fyra barn ömkade oss över stor näsa så sa hon “Det är ingen skam med ett stort snyte, det är större skam att komma näselös fram”.