Bofast men flyttbar
Efter att ha bott över 14 år på Kungsgatan 14 var mitt boende inte ekonomiskt försvarbart längre, hos Kristina i Emmaljunga fanns även plats för en sedan länge pensionerad lantbrevbärare. Jag hade prövat ett par fastighetsmäklare men någon var bara intresserad av inventarierna, en annan visade andra alternativ som var helt otänkbara. Så i augusti 2004 tänkte jag hur dum fick jag vara, jag säljer huset i egen regi!!!

Sen gick allt i rasande fart en annons i Smålänningen en självskriven dikt fick det bli. “Mitt hus som är vitt, kan bli ditt. För från huset med själ, jag tänker ta farväl.” Johnny på Kungsgatan 14 i Markaryd.

På en vecka hade huset bytt ägare genom Markaryds Sparbanks försorg och till en kostnad som bara var en spottstyver mot den avgift en mäklare skulle tagit Det dök upp ett ungt par och de hade inget annat för ögonen än just Kungsgatan 14. De hade sagt till sig själva och släkten tidigare: att blir det huset till salu så vill vi köpa det!!

EMMALJUNGA. Endast ett ärende var aktuellt då Emmaljunga byalag hade sin månadsträff. Detta ärende var att behålla minnet av orienteringslegenden Harold Persson (-n). Många fotografier och tidningsklipp visades från bortgångne Harolds eftelämnade samlingar.

Harold som aktiv reporter.

Intresset var stort att se på bilder, om det möjligen fanns någon bekant på foton! Flera artiklar från Harolds aktiva tid som orienterare och reporter rönte också intresse. Enigheten var påfallande att något måste ske för att behålla minnet efter Harold.

BJÄRNUM. Inom ramen för projekt Leader har Hässleholms kommun startat en förbättringsplan.

Första mötet genomfördes i förra veckan och leddes av representanter från kommunen. Tommy Nilsson och Marlene Hassel gav ”spelreglerna” och nu är det upp till boende i Bjärnum att bidra med förslag till förbättringar.

Torsten Enarsson, som är Bjärnums-bo och sammanhållande för projektet hoppas att det vid mötet nu på tisdag den 5:e november klockan 18 kommer riktigt många till Hantverkssalen vid Tre Hammare. Inte minst ungdomar vars framtid i orten kan påverkas vid mötet.

VERUM. Stationsinspektoren Helge Leopols Thorssell (1859-1945) var det första i Verums socken födda barn som föräldrarna av religiösa skäl vägrade låta prästen döpa. Om fadern Pehr Nilsson skrev en präst: Hyllande Baptis. Villomeningar.

Denne man och hans slingriga livsöde skildras i det senaste numret av släktforskarnas tidskrift ”Gydhingen” 2019 nr 2.

I kyrkoböckerna för Verums socken för åren 1856-1867 hittar man ett tiotal personer som hade bekänt sig till den tidens villoläror ”Baptismen” och ”Mormonläran” och även vägrat att låta döpa sina barn. De flesta av dessa emigrerade sedermera till Nordamerika, men några av dem lyckades prästerskapet några år senare förmå att återgå till den officiella statskyrkan kyrkan.

Det tidigaste i Verums socken födda barn som föräldrar vägrade låta döpas var Helge som föddes i Hästberga den 25 augusti 1859. För honom saknas notis i födelseboken, men han infördes i husförhörslängden på en rad under föräldrarna Pehr Nilsson och Hanna Åkesdotter med anmärkningen: Icke döpt. Hans äldre syskon Elise (1851, död 1861), Anna (1853), Johannes (1855), Nils (1856, död 1870) hade alla döpts. Helge blev en studerad karl och var järnvägstjänsteman. Han tog sig namnet Thorssell och var stationsinpektor i Alvesta 1912-1924. Han avled i Osby 1945. Sedan han vunnit inträde i Kristianstads läroverk såg de ledande personerna i staden till att den begåvade pojken återfördes till statskyrkan.

På väg till o från Campingclubens Riksträff utanför Söderköping i Östergötland har vi sett mycket fin natur på östra sidan av vårt vackra land. På vägen upp besökte vi Virserums konstgalleri, där var flera museer varav ett stort telefonmuseum som var startat av en enskild person.

Det är Sveriges största telefonmuseum, startat 2001, med telefoner ända från 1892 varav 700 mobiltelefoner från 1956 o framåt, samt 300 fasta telefoner och en del annat.