Bofast, fortsättning.
Jag lärde snart känna mina kunder utefter min linje. Till och med vissa ord, ett ord som jag definitivt aldrig hört var "kölna” det betydde tända eld, oftast i vedspisen. Men en sak som jag lärde mej snabbt det var att smålänningar inte alls var snåla, tvärtom generösa och "gohälliga”, ytterligare ett ord jag aldrig hört tidigare.

Att bo i centrum av en ort som jag nu var bofast på, gjorde mej snabbt bortskämd, på gott och ont kan man nog påstå. Inom en radie på knappt 40 meter hade jag allt både till nytta och nöje, jag blev ingen spindel i nätet men huset blev snart en samlingspunkt.

Stora hotellet låg riktigt nära.

BJÄRNUM. Vilken trevlig fredagskväll det blev när Bjärnums pensionärsföreningar PRO och SPF bjudit in till Trivselfest, i Bygdegården.

Redan vid 17.30 tiden, började vi att slå oss ner runt de vackert dukande borden. Alla hälsades välkomna till festen av ordförande Maj-Inger Eklöv PRO och ordförande Kerstin Göransson SPF.

Speciellt gästerna från Verums SPF, Rolf och Fredrik, spelmännen som skulle spela upp till dans.

Rolf och Fredrik intog scenen, spelade och underhöll, medan landgångarna från Olof-Nils serverades.

MARKARYD. I den lilla byn Hannabad strax utanför Markaryd ligger Östen Samuelssons Nostalgimack. Östen har bott hela sitt liv i Hannabad och i det närmaste varit samlare hela tiden också.

Vi var ett gäng pensionerade lärare från Markaryd som gjorde ett besök här, och visst blev det ett kärt besök mellan en del lärare och deras forna elev.
Kenneth Cederfelt var en av lärarna som kom ihåg att Östen i skolan fick praktisera på Ekamant (i Markaryd) och där blev han sedan kvar i nu 42 år, och arbetar fortfarande där. På sin fritid är Östen samlare av stora mått, på både stort och smått.

Men mestadels på sådant som rör bilar, bensin och mackar. Men han gillar allt som är färgglatt, så mycket härrör sin från 1950-talet och framåt.

Här är Östen i sitt esse framför glasdisken som hans mamma hade porslin i.

Men det som mötte oss var det som fanns utanför!

VERUM. Den 10 januari är Verums kyrka åter aktuell för besök av musiker av mycket hög klass. Då lanseras dessutom nya stjärnan Debbie Louise!

Vid fjolårets ”Juletid” fick jag kontakt med Billy Hell, arrangör för bland annat ”Juletid”. Via Billy har jag därefter över tid fått information om musikaliska händelser i hela Sverige.

I årets upplaga av ”I juletid” kommer publiken få nöjet att knyta bekantskap med ett helt nytt ansikte. Men Debbie Louise är dock långt ifrån någon nybörjare i branschen. Även om årets version av ”I Juletid” blir Debbies riktiga debut i de här sammanhangen, så har hon redan fått känna på hetluften när hon tidigare med kort varsel fått hoppa in som vikarie för Elisa Lindström (2014) och nu senast för Christer Sjögren. Inhopp där hon med sin stora röst och personlighet verkligen charmade publiken. Men nu tar Debbie plats längst fram i rampljuset och sprider glädje och julefrid.

MARKARYD. Även om det har gått några veckor sen den förr så stora höstmarknaden inträffande, så är jag fortfarande lite av banan. Varför? Det kan man ju fråga sig. Visst jag har svaret själv men ändå, jag har själv men också kanske många med mig inväntat höstens stora arrangemang som Markaryds marknad var och är. Ett årligt återkommande event som har anor från 1500 talet då Markaryd var gränsbygd till danska Skåne och Halland.

Höstens intåg är det ju nu och då i början av oktober infaller sig marknaden som jag har besökt sen länge tebaka, först med mina egna föräldrar sen själv, barn och barnbarn. Tror nog att jag tillhör den generationen som gillar att gå runt och titta. Alltid träffar man någon som man känner eller inte har setts sen sist, prata en stund för att sen gå vidare igen. Men i år var det inte knökafullt nånstans, lite trängsel fanns men det hör ju till, men ändå.