VITTSJÖ. Julhelgen inleddes med julbön i Vittsjö kyrka på julafton. Denna julbön på senare tid började redan 1934 då Sam Olivius var präst i församlingen. Kyrkan var prydd med granklädda ljusbågar och i fönstret fanns ljusklädda granvinklar. Under triumfbågen fann den 500 åriga ljuskronan med sina 16 tända ljus. På plats fanns den moderna julkrubban i tre våningsplan.

Den gamla ljuskronan lyste åter upp helgedomen i kyrkan.

Högtiden i den fullsatta helgedomen inleddes med psalm Nu tändas tusen.

Vittsjöbördiga Fanny Pålsson gästade helgedom som solist för sjunde året. Hemvändaren inledde med julsång och återkom flera gånger under gudstjänsten. Givetvis förekom den gamla julpsalmen Stilla Natt. Ständig basackompanjatör var Johan Eldonsson. Mats Lunnergård och Sam Larsson tonade fram visan Att vara glad.

VITTSJÖ. Julotta i en kyrka med anor från sent 1100-tal är bara det magiskt och upplevelsen kom därför att förlåta den tidiga timmen. Utanför kyrkan stod precis som i gångna tider hästar som dragit sina husbönder till Julottan.

Redan klockan halv fem hördes kyrkklockorna locka samman bygdens invånare till Julotta i Vittsjö kyrka.
Från skogen i söder kunde man även höra kattugglans typiska läte, kanske ville även ugglan hjälpa till att kalla samman vittsjöborna. Snön som legat och lyst upp tidigare i veckan är borta och natten kändes extra mörk denna tidiga morgonstund.

Utmed gången fanns ett antal valvbågar klädda med grankvistar och levande ljus. Motsvarande bågar fanns även vid fönstren. Mängder av levande ljus lyste upp kyrkan och bidrog till att ge en riktigt ”gammaldags” atmosfär, mycket stämningsfullt. 

VITTSJÖ. Det är i år 30 år sen den gamla ljuskronan i kyrkan åter kom på plats. Under Triumfbågen kommer den gamla ljuskronan med sina 16 ljus att sprida sitt svaga ljussken.

Den gamla ljuskronan kommer att finnas på plats vid Julbönen.

Det var under ”upptäckts- sökande” 1987 som den gamla kronan upptäcktes på kyrkans vind. Där hade den då legat i 125 år. Ståltrådskronan kom sannolikt på plats i kyrkan någon gång på 1500 talet och lyste upp helgedomen till 1862. I samband med 250 års minnet efter slaget vid Skansen kom den nuvarande stora ljuskronan på plats 1862. Då åkte den 1500 tals kronan upp på vinden. Där låg den orörd och osedd ända till 1987 då kronan upptäcktes. Kronan togs om hand, putsades och rengjordes samt kläddes med kräppapper i julens färger vitt och rött. Den gamla beklädnaden var i grön nyans.
Lagom till Julaftons julbön 1987 fanns den gamla kronan på plats efter 125 år på kyrkans vind. Där har den funnits på plats med sina 16 ljus under julhelgen. Så blir det även detta år.

VITTSJÖ. Ett tiotal personer träffades under julaftonen för att gemensamt fira julen.

Det är sedan flera år tillbaka tradition att träffpunkt Linden under julafton är öppen för alla som vill fira en jul i gemenskap. Besökarna välkomnades med bland annat glögg och pepparkaka. Småpratet var snabbt igång och redan här öppnades för en trevlig stund i gemenskapens tecken.

Efter ett tag välkomnade värdinnan Kerstin Thånell gästerna till bords. Ett fint julbord fanns framdukat med mat som var skänkt av Johanna och Henrik Ström, Vittsjö ICA Nära. Här saknades ingenting av det som brukar förknippas med ett julbord.

BJÄRNUM. Varje år arrangerar förra årets vinnare ”Skinkjakten” för klubbmedlemmarna i OK Torfinn. Det är såklart en fantastisk prestige att vinna denna tävling. Första priset består av en julskinka att pynta julbordet med, samt då denna ärofyllda uppgift att få arrangera nästa års skinkjakt. Det bästa med tävlingen är att det inte nödvändigtvis är den snabbaste löparen som vinner tävlingen, utan snarare den löparen med störst självinsikt. Alla former av tidtagningsredskap är förbjudna och innan varje löpare ger sig iväg ska denne ha gissat sin tid. Den löpare som kommer närmst sin gissade tid vinner! Spännande va!

Orienteringsbanan i Stora Skinkloppet

I fjol vann Agneta Erfors med två sekunder från sin gissade tid. Den 9e december i år arrangerade hon tävlingen vid klubbstugan och fick hjälp av sin godtrogna sambo med banläggningen. Hur var då banorna? Och skogen i allmänhet? Jo, det ska jag berätta. Den var blöt. Väldigt blöt. Ungefär så blöt att det rann in vatten i skorna i vartannat steg man tog. För att riktigt förstå hur kallt det här blöta vattnet var så låg det ett lager nyhaglat hagel på marken också. Men själva orienteringen var klurig och utmanande. Extra klurigt då orienteringssäsongen ligger lite på is så här års och själva tänkandet är lite rostigt. Efter tävlingen bjöds det på en varm bastu och välplanerad lyxig fika som arrangören hade ordnat.