BJÄRNUM/ HÄSSLEHOLM. Att vi i år har haft en sen och ordentligt utdragen vinter har väl knappast undgått någon. Sällan har vi väl längtat så mycket efter nyutslagna krokusar och första utomhusfikan som just i år. Den sena vintern har även gått hårt åt orienteringssporten som fått se den ena efter den andra tävlingen bli inställd till följd av den för södra Sverige stora snömängden. Några som dock trotsade kylan och hoten om snöoväder var Hässleholms OK, som den 29-30 mars arrangerade den årligen återkommande Sydsvenska 7-manna/4-damsbudkaveln. Med bekvämligheter innefattande start och mål vid Hässleholmsgården, tävlingscentrum under tak samt inomhusduschar, tror jag att jag talar för de flesta orienterare när jag konstaterar att årets 7-manna/4-dams var en riktigt angenäm upplevelse trots den bistra väderleken.

Tävlingens tradition trogen löptes tre av sju sträckor på ”natten’’, medan resterande fyra sträckor löptes i dagsljus. OK Torfinn representerades i år av ett fullt 7-mannalag, med Simon Preutz och bröderna Anders och Pelle Jönsson som tappra nattlöpare. Tillsammans med löpare från klubbar som IFK Göteborg, OK Orion och OK Pan-Kristianstad kastades de på skärtorsdagskvällen ut i den mörka verkligheten i skogen bakom Hässleholmsgården. Kvar stod jag och min dagslöparkompis Camilla Nilsson och frös kroppsdelar av oss i väntan på att få heja på våra lagkompisar på upploppet. Så småningom började den ena efter den andra löparen droppa in i mål och så även våra tre löpare som samtliga gjort mycket fina insatser på sina sträckor. När nattsträckorna summerats kunde vi konstatera att vi inför de fyra resterande sträckorna låg på en 20e plats i totalsammandraget.

Storskarven är en fågel inom familjen skarvar. Skarvarnas närmsta släktingar utgörs av fregattfåglar, sulor och ormhalsfåglar.

Storskarven förekommer på alla världens kontinenter utom Antarktis och Sydamerika och förekommer både vid kusten och i inlandet. Den delas upp i en mängd underarter, däribland P. c sinensis som ibland kallas mellanskarv. Vissa populationer av storskarv, främst de nordligaste är flyttfåglar, andra populationer drar sig bara undan is och hårt väder medan vissa är stannfåglar.

Storskarven är en stor, ganska långhalsad fågel som i vuxen (adult) dräkt är svartglänsande. Den har en rak näbb och vid näbbroten en liten fjäderlös hakpåse. Storskarven delar ett antal karaktäristiska drag med andra arter inom familjen. Bland annat är dess fjäderdräkt inte helt vattenavstötande vilket underlättar när den dyker och den är en utmärkt simmare som kan stanna under vatten långa stunder för att födosöka. För att torka sätter den sig med utbredda vingar och stödjer kroppen på den styva stjärten.

• Gräsbränder är i annalkande då förra årets torra gräs inbjuder. Dessa torra strån kan va lika eldfängt som en Snapphane i Göingeland. Alla förstår inte risken med bränder. Åderlåtning med insläpp av snapphaneblod är kanske en lösning. Inom kort kommer sannolikt eldningsförbud.

• Kylan håller i sig, så som Bondepraktikan siade om. Det gäller både 40 martyrer och Vårfrunatt. Förhoppningen är att den första utsagan gäller. Då skall frostnätterna upphöra i nästa vecka. Den 15:e? Men kanske håller vinterväder i sig till den 22:e. Tanken och förhoppningen finns att praktikan kan ha fel!

• Bondepraktkan. Mycket av innehållet i skriften kan gälla även i dag.

• Sen kommer Naddarna 28/4 till den 3/5. Sannolikheten är stor att det blir ett par frostknäppar dessa dar? Sådant har hänt de senaste åren.

• Boka in den 19:e, torsdag. Då blir det sopplunch i församlingshemmet med början klockan 11.50.

• Befolkningen i Kulturorten ökade förra året med 75 till 2 676 boende! Antalet boende i Verum distrikt var 470. Allt enligt uppgift från myndigheten! Justering kan förekomma?

VITTSJÖ. Y Viva Espana - föreställningen om de två damerna på Näktergalens demensboende. Egentligen skulle inte alls Astrid vara på hemmet men olika omständigheter gjorde att nu var hon här.

Hela publiken fick en undervisning i hur man kan lätta upp stämningen på sitt boende. Märta och Astrid trotsade alla regler som fanns och blev härligt upprymda av sina upptåg. En föreställning med skratt på ytan men med många tänkvärda situationer.

Även efter föreställningen blev det glada skratt, en hel del diskussioner emellan publiken som avnjöt kaffe och goda smörgåsar.

”Så var det då i februari 1953”

Vårt familjejordbruk drevs nästan uteslutande av just medlemmarna i familjen. Vintertid var det ont om arbetstillfällen, då inte alltid skogsbruket räckte till.

Min bror skulle fylla 14 år jag hade just fyllt 16 när vi fick ett tvåveckors jobb. Detta genom att pappa huggit ett skifte granskog i Skräddaresäter, en gammal gård som vår granne förvärvat. Den låg långt från allt och saknade totalt bekvämlighet. Närmaste hus låg minst 500 meter därifrån och var obebott, cirka en kilometer till Mons station, den sista på svenska sidan, sen blev det Norge.

Bil i vår familjs ägo fanns inte på ”kartan”, man kunde åka tåg från Hökedalen, som var vår närmaste station, fyra kilometer bort och efter en dryg promenad. På Hökedalen fanns på den tiden en stins, som fick ett öknamn.