EMMALJUNGA. Ja, så har då denna vårens bokcafé i Emmaljunga haft sin våravslutning.

En gång i månaden har ett antal damer, under Viveca Johanssons ”ledning”, träffats, läst, diskuterat och pratat om ditt och datt, utan att bli avbrutna av det manliga släktet. Det har varit många skratt och många tips på både bra och dåliga böcker, varav de bra böckerna blev de mest lästa.
VITTSJÖ. Våren hade verkligen slagit till när centerkvinnorna ställde till fest i Hårsjö skola. Solen sken från en molnfri himmel och luften var fylld av våren.

När vi kom in i den gamla skolan var långborden dukade och det var bara att ta plats. Ulla Aronsson och Bertil Lundstedt underhöll med sång och musik under tiden borden fylldes med gäster. Maten dukades fram och det var bara att ta för sig av läckerheterna.
Så var det dags för Ulla och Bertil att framföra ett potpurri av sånger. Alla sjöng naturligtvis med i ”Ja det är våren”och sedan övertog Ulla på dragspel och Bertil på gitarr de övriga sångerna. ”Vilken härlig dag”, ”Hem till Norden” med flera och det hela avslutades med ”Västersjö valsen”.
VITTSJÖ, BJÄRNUM. Att som jag tidigare påpekat, ta god tid under vandring i skog o mark gör att man ser hur solen påverkar allt liv i vår underbara omgivning.

Björken är på gång att slå ut
Att nästan dagligen under flera år besöka samma område ger perspektiv på hur året ständigt förändras. I mitt fall handlar det om nästan 30 år i samma omgivning. Detta ger en fantastisk möjlighet att följa våra årstider. För uppe i Göingebygden på gränsen mot Småland, har vi verkligen tydligt alla de underbara fyra årstiderna.
Idag den 19 april går Vicky o jag genom en skog helt utan snö. För drygt en månad sedan drog ”Vickan” pulka eller så hade hon på ryggen en klövjesäck med vår fika och mina objektiv och extra-kamerahus. Ibland bär hon en speciell sele med en eller två kameror fast monterade. Därmed är hon min fina hjälpfotograf. Hon besöker ofta platser som jag inte tänkt gå till. Hon har därmed genom åren tagit flera ”superfina” bilder.
VITTSJÖ. Säsongens sista sopplunch i församlingshemmet hade internationell prägel. Föreläsare var inflyttade Hazem Kudaimi som berättade om dramatiska resan/flykten till Sverige. Numera har han sin fru och barn i Sverige och har fått fast anställning i Skansenhemmet.

Hazem Kudaimi som berättade om sin dramatiska flykt till Sverige.
Inför vårvädret utanför inleddes samlingen unisont med ”Var jag går i skogar”. Köksmästarna Eva och Sven Andreasson bjöd åter på smaklig måltid med ingredienserna lax och ”allahanda” grönsaker.
Dagens gäst var Hazem Kudaimi. Han berättade om dramatiska flykten från Syrien där han lämnade föräldrar och syskon. Med vansklig båtfärd kom han till Egypten för fortsatt färd till Sverige och Vittsjö. Han har återförenats med familjen, maka samt två barn i Sverige. Han poängterade att han kände sig trygg i Sverige där han nu har anställning som vårdbiträde. Har var även tacksam för all den hjälp familjen har fått i sitt nya hemland.
Sädesärla (Motacilla alba) är en liten, slank, svartvit ärla med lång stjärt som den ofta vickar på. Den häckar i större delen av Europa och Asien, delar av norra Afrika samt i Alaska. 
Den är en stannfågel i de mildaste områdena av utbredningsområdet, men är i övrigt en flyttfågel som övervintrar i Afrika. Till Vittsjö kom den den 9 april.
Sädesärlans fjäderdräkt går helt i svart, vitt och grått. Den är slank och har en lång smal svartvit stjärt som den nästan ständigt vippar på, upp och ned, vilket är karaktäristiskt för hela släktet Motacilla. Sädesärlan är 16,5-19 cm lång, har ett vingspann på 25-27 cm och en vikt på 23 gram. På ovansidan är den till större delen grå medan undersidan och undergumpen är vit. I alla dräkter har den två vita vingband och mörkt, antingen grått eller svart, bröst.
Sida 988 av 1526