Tofsvipa (Vanellus vanellus) är en vadarfågel som tillhör familjen pipare och vipor. Det är den enda arten i sitt släkte som häckar i Sverige. Det är en av Sveriges vanligare fåglar och den har ett karaktäristiskt utseende. Den är en av de större vadarna, med kontrastrik teckning i svart och vitt och en tydligt spretande tofs i nacken. Benen är ganska långa. Tofsvipan är ungefär lika stor som en kaja men har längre ben. Den blir ungefär 31 cm lång, med ett vingspann på 67-72 cm. Könen är lika och även ungfåglar har en liknande fjäderdräkt.

Buken och kroppssidor är vita, vingarna svarta på ovansidan men skiftar liksom ryggen i blågrönt. Halsen är svart runt om, liksom näbben, strupen, hjässan och tofsen, medan huvudets sidor är vita. Honan har kortare tofs och är ljusare vid näbbens rot och på strupen, och har alltså ett mindre kontrastrikt utseende.

VITTSJÖ. Bibliotekets vänner i Vittsjö har de senaste åren stått som värd för ett antal intressanta ”berättarkvällar”. På torsdagskvällen var temat Färöarna, ”Nordatlantens gröna pärlor”. Kvällens berättargäst var Irving Nordqvist.

Claes Ruderstam inledde med att välkomna publik och kvällens föredragshållare. Claes berättade även att man nu håller på att inreda ett ”Zickerman-rum” på bibliotekets övervåning. Förhoppningen är att detta skall invigas under kommande Vittsjödag.

Kvällens föredragshållare Irving Nordqvist inledde med att berätta att han såväl i sitt tidigare yrke som officer i danska marinen som privat besökt Färöarna många gånger.

Irving berättade att den första tiden i Färöarnas historia är mycket oklar. Det är möjligt att den iriske munken Brendan seglade igenom öarna på sin resa i Nordatlanten. Från sent 600-tal till tidigt 700-tal var öarna besökta av flera olika munkar från Irland och det man vet är att de använde Färöarna och Island som eremitboningar. Senare emigrerade även norska vikingar till öarna.

Verum.Nu när vi går så sakta fram emot våren, då har Verums SPFs förening bjudit in pensionärerna på en liten modevisning. Ordförande Håkan hälsade alla hjärtligt välkomna och önskar alla en trevlig stund tillsammans, inbjudna var också Vittsjö SPF och Hästveda SPF.

Platsen där detta ägde rum var bygdegården mitt i byn, där är det bättre plats och det behövdes verkligen för intresset var stort. Det är ju inte bara modevisningen som drar utan även samvaro med andra trevliga människor nya eller kända, alltid nåt nytt som hänt sen sist att prata om. Eller varför inte bara komma ut och möta våren tillsammans med andra.

• Epoken med fullmåne har passerat härom dagen. Då bukar det bli omslag i väderleken och detta omslag började dagen innan full måne. Det var liksom första vårdagen!

• Tidigare har påtalats att vårdagjämningen blir den 20. Dag och natt skall då bli lika korta eller långa.

Fem personer hade varit medlemmar i NTO sedan bildandet. De fick diplom 1957. F v Evert Larsson, Vivi Larsson, Gunnar Schalin, Signe Gustavsson och Merald Samuelsson.

• Sen är det enbart en vecka till föraktade sommartiden införs. Sommaren är inte att förakta men omställningen av urverket har enbart nackdelar. Det var bättre förr med normaltid hela året.

• Kyrkan inbjuder till sopplunch i församlingshemmet på torsdag med början klockan 11.50. Efter måltiden kommer Viveca och Thord Johansson vara ansvariga för programmet.

• Jonny i Emmaljunga o h Kristina drog mängder av besökare som kom för att se på förkläden av olika modell och årgång. Väggarna var prydda av akvarella konstverk med tilltalande motiv.

Militärtjänsten på F9 Säve (fortsättning). Det blev verkligen mycket väsen när 35'an Frisk försvann. Lika mycket väsen blev det när vi skulle släcka en skogsbrand alldeles utanför flottiljområdet och nästan ingen av oss var nykter nog för att köra brandbilen.

Turligt nog var det söndag och jag hade min “vita dag”, så jag lyckades baxa ut den stora brandbilen och köra den till eldhärden, då kom nästa chock, bilens vattenbehållare visade sig helt tom!!! Nu var goda råd dyra och även min ära som “brandchef” stod på spel, men ofta när nöden är som störst är hjälpen närmast. Två fotbollslag (elvamanna) från plan lite längre bort avbröt sin match och kom till min stora glädje till undsättning och med gemensamma krafter och stora enruskor kunde elden släckas.