BRUNSHULT. Brunshulta Kristen var en föregångare då det gällde att utnyttja naturens krafter. Genom utnyttjande av vattenkraft byggde han upp kvarn, såg, spånhyvel och kraftverk i samma bäckfåra.

Dessutom sköttes elströmmen vid anläggningen med hjälp av en vev i sovrummet! I dag finns ingenting kvar som tyder på att en industri funnits på platsen så sent som för 70 år sen. Företagsamheten fortsätter i släkten då fjärde generationen har byggt upp verksamhet inom träbanschen.

Brunshulta Kristen. (Originalbilden tyvärr mycket suddig)

Anläggningen med industri fanns cirka 500 meter norr om Berne Svenssons gård i Brunshult. Dåvarande anläggning med kvarn kan vara uppförd omkring 1840. Brunshulta Kristen Svensson köpte anläggningen omkring 1875 och förbättrade anläggningen. Han byggde en kanal med jordvallar fram till kvarnen för större fallhöjd. Höjden blev då cirka sju meter fram till överfallshjulet.

VITTSJÖ. En resa från storstaden till en liten ort som Vittsjö.

Denna gång så har stafettpinnen hamnat hos en person som kanske många i föreningslivet runt omkring i Vittsjö känner till.

Hans namn är Gösta Kållberg, han berättar att han är född och uppväxt på Södermalm i Stockholm. Skolgången hans avslutades med handelsskola som de hette på den tiden. Arbetade under många år inom näringslivet gällande transport/ lastbil och hade under ett antal år bra arbete och eget åkeri i Stockholm. Han berättar vidare att i slutet av -50 talet började arbetet inom åkerinäringen gå bakåt, många slutade då vinsten uteblev. Och det inkluderade även hans firma. Så efter några magra år kom han och hans fru fram till att nu skall de flytta och börja om från början med nåt helt annat område.

Selma och hennes tvillingsyster Nanny var födda på ett lantbrukarhem i Lönsholma. Hennes föräldrar var i Amerika men återkom till Sverige då tvillingarna föddes. Strax efter reste fadern åter till Amerika och det dröjde tolv år innan han återkom.

Selma var född 1892 och avled 1983, över 90 år gammal. Det var inte den första cykeln som fascinerade Selma utan det var ringklockan på cykeln som var desto intressantare. Hennes lärare kom ofta cyklade vid Selmas föräldrahem och då passade Selma på att gå mitt i vägen enbart för att få höra ringklockan pingla! Snart var det slut på detta roliga!

Selma Nilsson, Furutorp. Bilden exponerad 1976.

VITTSJÖ. VGIK ökar sin tidigare satsning på ungdomsverksamhet, nu tillsammans med Henric Fröjd!

Tanken är att Henric kommer att ansvara för uppbyggnad av föreningens akademiverksamhet genom ett vidare samarbete med föreningarna i regionen. Man hoppas naturligtvis att aktuella föreningarna vill fortsätta att vara med och forma morgondagens fotbollsspelare och ledare. ”Fotboll för livet” är ledorden som nu gäller.

Henric Fröjd kommer att vara en stor resurs för klubben i detta avseende. Han har stor erfarenhet efter många år som tränare både för ungdomar och seniorer. Henric har även varit aktiv med olika uppdrag för Skånes FF i snart 15 år. Uppdragen har handlat om spelar- ledar- och förenings­utveckling och han har dessutom varit instruktör för Svenska FFs tränarutbildningar.

VERUM. Det är inte enbart helgen för gravsmyckning i Verum. Det är också hemvändardag då utflyttade återvänder till barndoms bygd för att återuppleva bekantskaper. Besökarna vid kaffestunden i församlingshemmet uppgick till över en femtedel av ortens bofasta befolkning. Personalen räknade in nära 120 fikagäster. Redan i torsdags var det flera återvändare som kom för att smycka och se till sina anhörigas gravplatser. Ett par av dem var Bengt Arne Jönsson med maka Barbro. Bengt Arne är född i Mölleröd. Sen blev det många år i Stockholm för att återvända till södra landskapet. Makarna åkte från Ystad till Verum för att ansa fäderna Jönssons gravplats.

Bengt Arne och Barbro Jönsson smyckar gravplatsen på Verum kyrkogård.

Den stora gravsmyckardagen var egentligen på fredagen men blött nerfall från regntunga moln var orsaken att snabbast möjligt komma under tak. Inne i församlingshemmet hade kvinnliga medlemmar i kyrkliga verksamheten dukat fram. Välkomnande skedde med handhälsning till alla besökarna. Där fanns inga ”köbekagor” utan allt var hembakat i den lilla lantliga byn.