En privatvilla, ett pensionat, en skoaffär och ett bibliotek
En i dessa dagar högaktuell artikel skriven av Claes Ruderstam för några år sedan och som vi fått Claes tillåtelse att publicera på nytt. (Redaktionens kommentar.) Inget kan väl vara lämpligare än att förlägga biblioteksverksamhet i en klassisk gammal kulturbyggnad mitt i byn.
Detta praktfulla trähus har nära nog hundra år på nacken och uppfört av det allra bästa trävirke som Göingebygden kunnat erbjuda. Hemgården rymmer flera originella inredningsdetaljer, mängder av snickarglädje och ett par eleganta kakelugnar. Vid ingången ligger dessutom ett lejon i naturlig storlek och håller ett vakande öga över alla besökande. Det var i september 1986 som bibliotek Hemgården kunde invigas efter ett stort lokalt engagemang från Vittsjöbornas sida. Sedan dess har Hemgården blivit något av en symbol för Vittsjöbygdens omfattande kultur- och föreningsliv. Huset har ett perfekt läge intill Gåsadammen och sjön, men ligger ändå alldeles i centrum för det pulserande livet i byn.
Hemgården hette från början Holmgården och det var trävaruhandlare Martin Holmgren, som 1906 lät uppföra huset som privatbostad åt sig och sin familj. Holmgren kom från Hässleholm och hade under ett antal år tillsammans med ett par kompanjoner bedrivit omfattande skogsaffärer i bygden. Han ägde bland annat ett ambulerande ångsågverk och en träspont och hade även ett större virkesupplag mitt i Vittsjö by, inte långt från järnvägsstationen.
Hustomten hade inköpts av grannen Henning Andersson, som var innehavare av byns största handelsbod och bedrev en livlig affärsverksamhet. Markområdet hade varit familjens potatisland. Här fanns också en stor björk vars ris utgjorde en perfekt råvara för en på den tiden populär uppfostringsmetod. Ett villkor i tomtaffären var att björken skulle få stå kvar på sin plats till dess Hennings och Johannas sex barn vuxit upp. Alldeles i tomtgränsen fanns också en friliggande stenkällare som användes till krutförråd.
Som byggmästare anlitades en skicklig lokal byggmästare som hette Petter Stensson. Den stora och pampiga träbyggnaden uppfördes av noga utvalt virke. Huset vilade på en perfekt tillhuggen stenfot och försågs med glasveranda, balkong, flera takkupor och mängder av vackra fönster. Runt huset anlades en välansad trädgård med gräsytor, grusgångar och ett stort antal fruktträd. Hela tomten kringgärdades av ett prydligt trästaket som vilade på en låg stenmur. Byggnadskostnaden för detta byns elegantaste bostadshus var för sin tid uppseendeväckande hög, hela 18 000 kronor.
Familjen Holmgren bestod av Martin, hustrun Maria och enda dottern Marta. Hela familjen var engagerad i frireligiös verksamhet och man gästades ibland av missionärer från fjärran länder. Maria Holmgren drev i huset en av byns två söndagsskolor, som var särskilt berömd för sina påkostade julfester. Dottern Marta gick inte i vanlig skola utan fick privatundervisning i hemmet av en lärarinna som varje dag anlände med tåget från Bjärnum.
Martin Holmgren var en välkänd person i byn och deltog aktivt i samhällslivet. Som ordförande i socialnämnden hade han engagerat sig djupt i inrättandet av socknens första ålderdomshem i Kristenstorp. Han var en av initiativtagarna till Vittsjös telefonstation, var mycket inblandad i projektet att starta en parkettfabrik och var dessutom delägare i byns första bil. Som människa var han humoristisk, lättsam och social.
Trots att Holmgren var involverad i ganska vidlyftiga affärer kunde han ibland vara lite slarvig och tanklös med pengar. Efter första världskrigen försämrades dessutom förutsättningarna för hans trävaruaffärer. Rörelsen gick allt sämre och 1923 var konkursen ett faktum. Hela Holmgrens vackra hem fick försäljas på auktion och familjen flyttade till ett litet hus på Röebjerstigen.
Holmgården övertogs nu utav en av borgenärerna, Nils Kristensson i Englarp, vars dotter Ebba en tid drev sommarcafé och pensionat i huset. Senare blev huset under några år prästbostad åt byns komminister Bruno Fredlund.
När Bertha Nilsson i början av 1930-talet köpte huset inleddes en helt ny epok. Fröken Nilsson startade här pensionatsrörelse under namnet Hemgården och drev denna verksamhet i nästan trettio år. Under alla dessa år var det således främst pensionatsgäster och turister som fick njuta av husets alldeles speciella charm.
År 1963 blir Vittsjö kommun ägare till fastigheten.
Under några år hyr AB Alga en del av huset som lagerlokal, men här ordnas också till exempel bingokvällar. Under 1970-talet blir huset i stället skoaffär. Det är Bröderna Larssons skor som 1971 flyttar in i fastigheten och efter några år överlåts rörelsen till Karl-Erik Blomkvist. Genom alla år och de många olika verksamheterna har Hemgården hela tiden fått vara mötesplats för människor. Vissa förändringar och renoveringar har förekommit både exteriört och interiört, men husets originalitet och atmosfär har hela tiden kunna bevaras.
När ett nyrenoverat Hemgården äntligen den 20 september 1986 kunde invigas som Vittsjös nya bibliotek, var detta en stor glädjedag för hela bygden. Ärendet hade stötts och blötts under lång tid och den lyckliga utgången var till stor del frukten av en massiv lokal opinion. Vittsjöborna är glada och stolta över sitt vackra och funktionella bibliotek,
där dessutom personalen är mycket hjälpsam och serviceinriktad. 
Lokalerna användes också för utställningar, studiecirklar, föreningsmöten och samlingar av olika slag. 
Bibliotek Hemgården betyder mycket för Vittsjöborna och är ett utmärkt exempel på hur en lyckad decentralisering kan bidraga till att hålla landsbygden levande.
