Kors på graven efter 165 år.
I gränsen mellan Röke och Vittsjö socknar finns ett gravkors på en kulle. Torparen Per Härd var född i Brönnestad år 1785 och flyttade till Vejshult mellan Brunshult och Hästhult. Han finns omnämnd i mantalslängd från 1830. Han var uppskattad som soldat men föraktad efter sin död 1837.
Per Härd var i sin ungdom värvad och deltog vid krig i Leipzig och Norge. Han bosatte sig i en torpstuga i Vejshult i samband med giftermål 1816. Sex barn föddes i det fattiga hemmet. För att få mat till sin familj besökte han en granne där han fick en kaka bröd den 4 april 1837. Vid färden med brödet till sitt hem stannade han vid en stor ek och med hjälp av sin halsduk förkortade han sitt liv. Enligt dåtida bestämmelser fick inte en så kallad självspilling begravas i vigd jord. Han begravdes då i gränsen mellan Vejshult och Englarp byar i Vittsjö och Röke socknar. Varför självspillingar ofta begravdes gränser kan tydas på att två socknar fick dela på ”olyckan” då det ansågs att en självspilling bland annat kunde bli en gengångare efter sin död. Under årens lopp har gravkullen allt som oftast smyckats med blommor och för 30 år sedan sattes ett träkors upp på kullen men detta murknade. Två systrar från Amerika släktforskade och efter sökande kom de fram till att deras anfader var begravd i skogen. Efter besök på gravplatsen beslutade systrarna att beställa ett kors av mer bestående material. Gert Hallqvist kontaktades och han tillverkade ett järnkors med inskription: PÄR HÄRD * 1785 † 1837. På en platta på korset står Given By American Descendents 2002. En junidag år 2002 kom de båda systrarna i femte generationen efter Härd åter till gravplatsen i skogen för att avtäcka minneskorset på gravkullen efter sin anfader. Vid korset planterades också några blommor. Nästan varje år är gravkullen prydd med några blommor. Det är inte lätt att ge exakt vägbeskrivning till gravplatsen. Det allra säkraste är att kontakta någon ortsbo eller hembygdsföreningen som kan visa vägen och kanske också berätta om Pär Härd. Minnet av den tragiskt bortgångne soldaten och torparen är värt att bevaras.
Korset på gravkullen i skogen
epe