VITTSJÖ. I Vittsjö centralort var inte grishandlaren så känd som sin fru, folkskollärare Agda Svensson (artikel 091128). Däremot var Arvid Svensson känd ute på landsbygden där han köpte upp grisar till försäljning norrut. I norra delarna av landet var Arvid känd som försäljare av de populära Hörbygrisarna! som skulle bli så kallade hushållsgrisar. Antingen grisarna kom från Hörby eller Vittsjö hade mindre betydelse, huvudsaken att säljaren var Arvid Svensson.

Grishandlare Arvid Svensson i Vittsjö.

VITTSJÖ. I Vittsjö centralort var inte grishandlaren så känd som sin fru, folkskollärare Agda Svensson (artikel 091128). Däremot var Arvid Svensson känd ute på landsbygden där han köpte upp grisar till försäljning norrut. I norra delarna av landet var Arvid känd som försäljare av de populära Hörbygrisarna! som skulle bli så kallade hushållsgrisar. Antingen grisarna kom från Hörby eller Vittsjö hade mindre betydelse, huvudsaken att säljaren var Arvid Svensson.

Grishandlare Arvid Svensson i Vittsjö.

Arvid Svensson var född i Finja år 1900 och avled i Vittsjö 1990, över 90 år gammal.

Då han flyttade till Hårsjö, Vittsjö köpte han en taxibil och etablerade Hårsjö droskstation. Samtidigt började han som chaufför åt en grishandlare i trakten och intresset väcktes att bli egen grishandlare. Men innan dess provande Arvid på olika sysselsättningar. Han var kavallerist med ridning från Helsingborg till Uppsala och han var anställd hos en slaktare i Killeberg där det också fanns diverse- och charkuteriaffär . Sen blev det Helsingborg där Arvid torgförde charkuterivaror . Därefter kom det verkliga genombrottet som chaufför åt en grishandlare. Där inhämtade Arvid nödig kännedom om grishandlarens yrke och snart blev han sin egen.

Han köpte upp grisar i Göinge och sålde dem på Hörby marknad. Verksamheten utvidgades att omfatta mer än Göinge för att få tillräckligt med grisar till marknaden i Hörby för att så småningom omfatta hela Skånska slätten där flera av godsen var storköpare av grisar från Göinge. Han var också delaktig i bildandet av Smågriscentralen i Sösdala. I detta läge blev Arvid sänd på handelsturné till Storuman, Tärnaby och upp till Norska gränsen. Som regel sändes ett par järnvägsvagnar med smågrisar under tre veckors tid till Norrland där Arvid tog emot den grisaktiga! lasten. En hyrd grisbil stod till förfogande med chaufför för färder på de Norrländska vidderna och sålde Hörbygrisar. Varje järnvägsvagn rymde 150 grisar och en grisskötare fick medfölja varje transport. Transporterna från Sösdala till Norrland var dryga och därför hämtades en del grisar från Uppland. Men, att sälja Upplandsgrisar var inte lönt, det skulle vara Hörbygrisar (även om dom kom från Uppland!)  Varje gård skulle ha sin julagris eller hushållsgris. Grisarna var inte i bästa kondition efter lång färd på järnväg men havregrynsvälling och en albyl ökade vitaliteten!

Året var 1950 då Arvid slutade samverkan med företaget i Sösdala och blev sin egen helt och hållet. De grisar som köptes upp i trakten kring Vittsjö såldes dagen efter som ”Vittsjögrisar” på Arvids turer enligt annons i dagstidningen och ”Vittsjögrisen” var ett begrepp som hade gått hem. Tiderna var svåra att hålla då köparen ofta ville ha grisen levererad på plats. Det hände även att större gårdar köpte en hel billast grisar. Blev inte varorna sålda den ena dagen så var det åtgång på dem dagen efter!

Fram på sommaren var det efterfrågan på julgrisen eller hushållsgrisen som skulle vara slaktfärdig till det dignande julbordet. Då fanns det köpare i nästan varje stuga som behövde en hushållsgris att mata med överblivna matrester.

De allra fetaste och finaste grisarna kunde köpas i Örkened. Orsaken var att dessa grisar utfodrades med kokta brännässlor!  Arvid Svensson slutade som grishandlare i rätt tid då slakterierna började få monopol på alla slaktdjur på gårdarna. I dag har detta skrå som grishandlare helt försvunnit.