VITTSJÖ. Jag är tämligen säker på att det är en hel del julklappar med mobiler som har nått sina lyckliga nya ägare på julafton. Det är en praktisk liten hjälpreda i fickformat säger de lyckliga brukarna.

I Akademiens ordbok, utgiven 2006, läser jag att den klassiska betydelsen av ordet mobil s. –en –er   är: 
- rörlig hängprydnad el. konstpjäs;
- mobiltelefon.
Den första betydelsen kan inte förknippas med en mobiltelefon.

När man rör sig i samhället idag så omges man, varken man vill det eller inte, av ett otal mobiler. Vi beskådar dagligen människor med en fjärran blick pratande med någon långt borta. Och det gör man både högt och ofta hänsynslöst. Nästan så att man tänker att samtalet borde fungera lika bra utan hjälpmedlet. Av någon anledning är det så att när vi pratar i en stationär telefon så skriker vi inte. Men så snart det är fråga om att utbyta synpunkter via mobilen så skriker man. Min enkla fråga är: ”behöver man verkligen skrika i mobilen egentligen?” 

Själv är jag utrustad med en bärbar liten mobil. Jämfört med de nya ”monster” man idag ser så är min lilla Sony Ericsson, modell 2003, bara en enkel, lite extrautrustad, trådlös telefon. Den extra utrustningen inskränker sig till att jag kan sända och ta emot meddelanden. Det finns därtill en räknare och min personliga telefonbok med numren till släkt och vänner. Min fråga nu är ”vad mer behöver man egentligen?”.

Så här i nyårstider så utrustar många av oss sig med nya, vackra, almanackor inför det nya vackra året 2011. Vi som gör så vet sedan länge hur praktiskt och överskådligt det är med noteringar på papper. Man kan i stillhet begrunda vad den närmaste timmen eller dagen även veckan och månaden har att erbjuda. Till och med året är överskådligt. Det förefaller dock vara en helt avlagd planeringsåtgärd för en hel del av de yngre bland oss. Allt man behöver och mer därtill finns bekvämt i mobilen framhåller de. Och jag tror dem. Dock baxnar jag inför den kapacitet och obehövliga funktioner de små datorerna har. Där finns mer än man någonsin kan ha verklig nytta av. Men när batteriet är urladdat vad händer väl då? Troligen avstannar livet totalt för den drabbade. Han eller hon slutar att fungera såväl socialt som praktiskt under tiden fram till dess att batteriet är laddat igen. Tänk vad bra det vore med en fickalmanacka med en enkel telefonbok och en nära tillgänglig telefon och/eller en telefonautomat för mynt och betalkort. Så klarade vi oss ju för inte så länge sedan. Min slutliga fråga blir ”kan vi verkligen klara oss utan fickalmanackor egentligen?”

Jag har i inköpt en svart fickalmanack benämnd Interplano* 2011 för 69 riksdaler. Köpet gjorde jag helt utan förbindelser eller andra åtaganden. GOTT NYTT ÅR!