VITTSJÖ. Sticketak eller spåntak har förekommit Sverige sedan mitten av 1800-talet då spik, till att fästa spånen började tillverkas. Dessutom fanns halmtak som dock var kraftigt eldfägnade. Nästan alla byggnader försågs med spåntak tills tjärade papptak blev modernt innan eternitplattor och tegelpannor kom in i byggkonsten.

Kunnig personal vid hyvling av takspån. Sven-Erik Johannesson buntar, Gunilla Bengtsson räknar spånen, Berton Bengtsson är hantlangare och Bengt Jönsson hyvlar spånen.

VITTSJÖ. Sticketak eller spåntak har förekommit Sverige sedan mitten av 1800-talet då spik, till att fästa spånen började tillverkas. Dessutom fanns halmtak som dock var kraftigt eldfägnade. Nästan alla byggnader försågs med spåntak tills tjärade papptak blev modernt innan eternitplattor och tegelpannor kom in i byggkonsten.

Kunnig personal vid hyvling av takspån. Sven-Erik Johannesson buntar, Gunilla Bengtsson räknar spånen, Berton Bengtsson är hantlangare och Bengt Jönsson hyvlar spånen.

Inom Wittsjö hembygdsförening har hyvling av takspån förekommit de senaste 30 åren men under förra seklets första hälft fanns det ambulerade spånhyvlar som drog från gård till gård liksom de ambulerade tröskorna. De större gårdarna som hade god åtgång på spån hade egen hyvel.

Numera är det inte så stor omsättning på takspån då det är tidsödande att lägga detta tak och dessutom har tegel- och betongpannorna tagit över marknaden liksom plåttak på senare tid. Nedfallet av förödande ämnen från luften gör att spåntaken har kortare livslängd än för 50 år sedan.

Fortfarande är det dock lite intresse för spåntak speciellt till museer och andra äldre byggnader. En och annan ägare till sommarstuga finner det pittoreskt att anlägga spåntak. Det är därför som Wittsjö hembygdsförening fortfarande framställer detta takmaterial och i dagarna har omkring 5 000 takspån tillverkats med minimal lagerhållning. En del av de tillverkade spånen kommer att användas till föreningens egen hembygdsstuga.