Elektricitet var när blixtrarna ljungade över himlavalvet men denna form av kraft var och är fortfarande otyglad. Nu kan elektriciteten från två hål i väggen tyglas men är fortfarande livsfarlig vid felaktig användning.

Från kådstickor, talgljus till fotogen och till karbidlampor. Det var vad ljus våra förfäder hade att tillgå. Sen kom elektriciteten. Redan på 1920-talet utnyttjades små vattenfall för att generera kraft till små generatorer. En och annan vindmölla fanns här och var men då var det vinden som bestämde ljuset.
Andelsföreningen Wittsjö Elektricitetsverk M.B.P.A. bildades 1915 och andelsbrev såldes för 20 kronor. Föreningen distribuerade strömmen vidare till abonnenter. Andelsföreningen upplöstes 1971.

Den första byn som fick elektriskt ljus var Vittsjö samhälle där gatubelysningen premiärtändes vid 23-tiden den 14 januari 1915. Då drogs elledning från Markaryd till Vittsjö. Förvåningen var då stor hur ljuset kunde flyta i de ihåliga trådarna som gav ström först och främst till gatubelysningen! År 1919 uppfördes elektricitetsverk i Boalt som gav ljus åt tre lantbruk. År 1921 drogs elledning från Vittsjö till Hårsjö och så fick denna by sin upplysning. Elström kopplades in i Emmaljunga 1926 och Gundrastorp by fick elström 1929. År 1935 elektrifierades järnvägen Hässleholm-Markaryd. År 1938 elektrifierades byarna Furutorp, Höjalen, Lönsholma, Snärshult, Kristenstorp, Skinnaretorp, Perstorp, Granetorp och Stora Frösboholma. 1946 kom elektriciteten till Kraxeboda, Backatorp, Bökholm, Hyngarp och Björstorp. År 1947 kom elektriska strömmen till Hultatorp, Mörkhult, Hästhult, Björkholm, Brunshult, Vejshult, Boalt och Kemblehöjalt. År 1954 kom elektriskt ljus till Bröna och sist av alla var byn Hjortholmen som fick ljus (december) 1958. Jag har inte uppgifter på när strömmen kom till övriga av de 44 byarna i Vittsjö socken. Du vet kanske!