Att möta en av de stora i svensk lyrik, kändes som att bli flyttad mer än sextio år bakåt i tiden.

Om än det skedde på en parkbänk i Filipstad ,så är det i år femtiosju år sen han dog. Ferlin debuterade 1930 och fick gott betyg redan från början. Stilistiskt behöll hans dikter stil av kuplett eller visa som inbjöd till tonsättning. Där bland annat Gunnar Turesson och Lille-Bror Söderlundh var ett par av tonsättarna. Ferlin belönades bland annat 1950 med De Nios pris och 1955 med Bellmanpriset. Parkbänken visade tydliga spår av att fler än jag solat mig i glansen av en, “som var ganska mager om bena, tillika om armar och hals”.