VITTSJÖ Arne Lilja har en samling med luffarslöjd - hantverk som luffarna förr i tiden sålde för att undvika att haffas för lösdriveri. På torsdagen visade Arne upp sin samling på Linden i Vittsjö för en samling gladlynta pensionärer.

VITTSJÖ Arne Lilja har en samling med luffarslöjd - hantverk som luffarna förr i tiden sålde för att undvika att haffas för lösdriveri. På torsdagen visade Arne upp sin samling på Linden i Vittsjö för en samling gladlynta pensionärer.

Arne Liljas samling är en blandning av gamla prylar och nytillverkade. De senare har han själv tillverkat efter att ha gått en kurs i Osby. Arne berättar entusiastiskt om sin samling. Han förklarar för undertecknad, som inte har en aning om vad luffarslöjd är, om hantverkets historia och varför det är så fantastiskt som det är.
- Luffarna tillverkade dessa prylar genom att tvinna en enda ståltråd. Det är det som är så speciellt. Det är inga skarvar överhuvudtaget, berättar Arne och håller upp en brödprickare.

Undvek lösdriveri

Förr i tiden så var det riskabelt att vara luffare. Det var en olaglig företeelse och om man hade otur kunde man haffas för lösdriveri. Luffarna fann därför ett kryphål i lagen och tillverkade luffarslöjd som de bytte mot mat. På så vis hade de en form av inkomst och kunde inte bli haffade.

Fascination

Arne Liljas intresse för hantverket började av ren nyfikenhet. Han förundrades över hur luffarna med en enda ståltråd kunde tvinna alla möjliga saker. Därför hoppade han på en kurs i Osby där han lärde sig hur konsten fungerar.
- Hade jag haft tid så hade jag gärna sålt lite slöjd. Men på grund av att det tar ungefär två dagar att tillverka en pryl, så har jag inte så mycket tid över för större tillverkning, berättar han.
Hur tillverkade luffarna slöjden då?
- De tvinnade ståltråden med en tång när de satt ute i skogarna.