Barnen ger mig videkvistar när jag kommer in i det nybyggda huset.
- Lab dien (goddag)! säger mitt fadderbarn, Viesturs, 6 år gammal.
Jag reste till Valmiera i norra Lettland med insamlade kläder och leksaker.
Där finns en S.O.S. barnby med drygt 50 barn. De bor i fina villor. Det bor 5-7 barn i varje hus. Där finns antingen en mamma eller mamma och pappa. De är anställda av S.O.S. för att ständigt vara närvarande i huset.

Lions har samlat in de flesta av de kläder och leksaker jag lämnar över. Det är cirka 2 kubikmeters volym.
- Här finns kläder och leksaker för två år, säger Vitolds Krievins, direktor för byn som består av 11 fina hus med valmat tak.
Byn är byggd med pengar från bl a ICA:s julbrödsförsäljning 2006 och från LIONS Club Vittsjö-Bjärnum tillverkning av betongur vintern 2006/2007.
Jag får tårar i ögonen då jag ser hur glada barnen blir då de börjar lasta av grejerna. Britt-Marie Larsson och hennes vänninor i FTP (Förtidspensionärer i Hässleholm) har stickat massor av fina kläder. Barnen blir förtjusta.
- Vilka fina tröjor, säger de.
I byn finns barn från 7 månader till 15 år, så alla grejerna jag fått med mig kommer att passa. Jag har också många skor, kläder och leksaker, insamlade på en förskola.
Jag sätter mig ner i soffan med Viesturs i mitt knä. Han vill inte släppa mig.
-Det är min sponsorpappa, säger han.
Viesturs har fem SOS-syskon. De är biologiska syskon (alla utom Viesturs) och heter Agnese, 10, Kristine, 11, Zane 7 och Edvins 8. Deras lillebror har inte kommit hem ännu.
Vi går ut i köket och jag tar fram en överraskning: mjukglass i fina glasskålar som jag tagit med hemifrån. Ovanpå häller jag chokladkulor.
- Saldejums (glass), ropar barnen.
Jag lämnar också en dalahäst och ett stort lekbord. Vi bygger en tågbana i trä på bordsskivan. Barnen jublar när jag tar fram lok och vagnar. De får också en leksaksspis i trä. Vem tror ni genast började använda den? Här var det genusfixerat: flickorna vid spisen och grabbarna vid tåget!
Under tiden som jag fikat med barnen, har personalen och barnen tömt bilen. Allt ställs in i förrådet.
- Vi kommer att sortera grejerna och dela ut dem efter hand. Barnen får inte bli bortskämda. Den risken är stor om vi skulle dela ut allting direkt. Tack till alla som varit så generösa, säger Inga Vidrauska, som är assistent i byn.
I bakgrunden åker barnen sparkcykel i full fart.
- Lab dien! ropar de varje gång de passerar mig.
De är så artiga och nyfikna.
Det börjar skymma och de äldre barnen samlas i den centrala byggnaden. Vitolds tar fram gitarrerna och musiklektionen börjar. Varje elev har egen instruktör. Musik, sång och dans betyder mycket. Under de stora sångfestivalerna, i slutet av 1980-talet, med mellan en halv till en miljon!!! deltagare, förstärktes kampandan. 1991 blev letterna självständiga från Sovjetunionen.
Det har blivit mörkt och jag kör mot Riga men stannar först för att äta en god soppa:"soljanka".
Staden förändras ständigt, men är fortfarande en av mina favoriter.
Priserna stiger, men det mesta är mycket billigare än hemma.
Soppan kostade 17 kronor och var riktigt mättande.