En bra konstnär är en död konstnär
Jag vill börja med att säga ett par ord om de senaste veckornas mediepådrag kring "The King of Pop." Jag har aldrig varit ett fan av Jackson. Hans musik och scenshower har aldrig fallit mig i smaken. Dock vill jag ge en eloge till honom - han var stor inom sin genre och har utan tvekan förändrat hela musikbranschen. Må du vila ifred.
M.J är ett typexempel på hur man som kulturarbetare, efter sin död, blir hyllad av allt och alla. Det talas om vilket geni man var, vilken god människa man var och hur syyyyynd det är att man gått bort. Hallå, om inte folk insett redan så har en människa bäst användning av superlativ medan man lever, jag vill till och med påstå att Jackson med all sannolikhet fortfarande levt om han blivit hyllad för allt bra han åstadkommit. Istället har stackaren blivit utmålad som ett "freak" och har ett privatliv som allt för många gånger exploaterats inför gamarna och pöbeln.
Faktum är att mannen är mer värd som död. Sorgligt nog. Det var likadant med Elvis. Efter hans död sålde hans musik som smör i solsken. Samma sak med alla berömda konstnärer. Innan döden - en i mängden. Efter döden - ett geni vars verk säljer groteska mängder och med helt galna priser.
Okej, Elvis fick sitt erkännande. M.J likaså. Det går dock inte att frångå hur de glorifierats efter sin bortgång.
M.J och Elvis är inte de enda offren för denna smaklösa hysteri. Det var likadant med skådespelaren Heath Ledger. Innan sin död var han en "nobody", efter sin död hyllades han något så överdjävulskt. The Dark Knight är en sjukt bra film, en av mina personliga favoriter. Jag har sett den alldeles för många gånger och jag överdriver inte när jag påstår att jag kan varje replik i hela filmen.
Det går dock inte att förneka att filmen aldrig fått samma genomslag om Heath varit i livet. Den hade aldrig hypats lika hårt, den hade lätt inte dragit in samma summa pengar. Frågan är om Heath ens hade plockat hem sin Oscar eller om den vinsten bara var en produkt av moralisk utnämning? Folk hade ju blivit rasande om statyetten gått till någon annan.
Vad jag vill ha sagt är: Hylla dina närmaste när de lever, ge skådisar/artister/författare den uppmärksamheten de förtjänar medan de fortfarande andas. De har ingen användning av det i sin kalla grav.