Betraktelser och fördomar
Att bege sig ut nu känns inte särskilt lockande. Temperaturen har sedan länge passerat 20 minusgrader. Det krävs sina kläder för att överleva vägen ned till ICA. Snön ligger i stora högar och någonstans där ute hör man någon skrika "Heina!"
Nä, riktigt så hemskt är det inte, men det är alltid roligt att anspela på fördomar. Det är förvisso riktigt kallt ikväll men det gäller att pälsa på sig ordentligt.
När jag flyttade hit i augusti 2006 så var huvudet fullt av förutfattade meningar. Jag trodde att det knappt fanns några människor alls här, det skulle finnas gott om renar i och utanför staden samt att alla norrbottningar brände sin sprit hemma och stank snus.
När jag klev av tåget i Älvsbyn den där tidiga augustimorgonen 2006 var min första tanke:
"Vart har jag hamnat?"
Jag bemöttes av en till synes öde station - en gammal sliten stationsbyggnad och två rostiga Volvobilar som körde förbi. "Trimmade givetvis", tänkte jag. Jag befann mig ändå i det motorkåta folkets land.
Jag hoppade på min buss som tog mig till Piteå så dog en del föreställningar jag haft. Busschauffören var vänlig och trevlig och han hade inte alls en fet snus under överläppen. Han var heller inte dryg på något vis utan gjorde vad han skulle - synade min biljett och gav mig klartecken att slå mig ned på en plats.
Utanför bussen fanns det bara skog. Det växte t
ätt med gran och tall - det fanns
inte ett lövträd att skåda. Bussen åkte igenom små typiska orter, byar i
storlek med Vittsjö och Bjärnum. Väl framme möttes jag av en tom station - knappt
en människa i sikte.Dagarna som följde utnyttjade jag på bästa sätt för att utforska min nya hemstad.
För att inte dra på detta allt för mycket (3000 tecken är trots allt gränsen för vad en genomsnittlig nätläsare orkar ögna igenom) så kan jag snabbt sammanfatta:
*Det fanns inga renar på gatorna.
*Jag har kan räkna de snusberoende norrbottningar jag träffat på mina tio fingrar.
*Piteborna är öppna och varma. Jag har knappt träffat trevligare folk.
*Vintrarna är förvisso riktigt kalla men det är en helt annan luftfuktighet. Jag orkar med -10 här utan problem, men knappt -8 i Skåne.
*Jag har inte sett en enda hembränningsapparat än.
Sensmoralen är att man inte ska döma ut en plats innan man besökt och upplevt den. Många tror att norrbottningar är tysta och svåra att få kontakt med - att alla här uppe lider av någon form av svårmod.
Jag har (som skåning) själv upplevt en del fördomar mot mig. Men de kommer konstigt nog inte från norrbottningarna. De kommer från övriga studenter. Studenter från Stockholm, Göteborg, Borås och övriga delar av Sverige.
Jag älskar Piteå - den lilla staden har förtrollat mig. Jag vet hur svårt det kommer bli att lämna den. Jag kommer sakna den härliga dialekten Pitemål, jag kommer sakna vintrarna och jag kommer sakna midnattsolen. Det finns mycket mer för mig att berätta. Men det tar vi en annan vecka.
Veckans Plus:
Killen från Pajala på förfesten i helgen som kände till Joddla Med Siv.
Veckans Minus:
Ikeas kontorsstolar som inte tål fylla.