Alla älskar skånska

Den som säger att alla svenskar är lika snackar bara ren dynga. Mentaliteten hos folk är olika vart man än åker. Längst ned i landet har vi de gemytliga skåningarna. Ett genomtrevligt folk med danska anor och en livsinställning som enklast kan beskrivas som ”röka, kröka – leva kort men gott”.
Om man sedan riktar blickarna ett steg uppåt hamnar vi i mellersta Sverige. I väst ligger Göteborg med trevliga människor med mysig dialekt och i öst ligger Stockholm med alla stressiga storstadsbor som kastar sig från tunnelbana till tunnelbana. Stockholm har för övrigt det vackra smeknamnet ”Fjollträsk” här uppe. Lägg det på minnet.

Längre upp hittar vi norrlänningarna. Okej, det känns dumt att bunta ihop alla människor i hela norrland då denna svenska landsdel tar upp cirka en tredjedel av nationens yta. Men i alla fall, dessa människor åker skoter, gnäller på samer och hånar folket söder om dem och kallar dem alla för ”sörlänningar”. En kulturkrock mellan en ”halvdansk” skåning och en benhård norrlänning är oundviklig.

Min första ”kulturkrock” skedde ganska tidigt under min norrländska vistelse. Jag minns det som i går – vi var ett gäng som åkte ut en lördag för att skratta, bälga mängder med öl och helt enkelt har riktigt roligt.
Oftast när man hällt i sig en liter eller två så reagerar urinblåsan. Den blir full, vill tömmas och det leder till att man söker upp WC – eller som vi i Skåne säger: Dass.

När jag den kvällen sakta släpade mig ned för trappan (toaletten låg belägen på undervåningen) och vänligt frågade en rejält förfriskad herre om vägen till ”dasset” så tittade han oförstående på mig.
”Öhh….eerrhhhm…scchhhhtick häm danskjävel” muttrade han medan han noga studerade partiet mellan mina knän och mina fötter.

Jag tror inte den mannen någonsin upplevt en människas kärlek och värme. Att han dessutom trodde att jag var från Danmark finner jag ännu mer lustigt. Jag menar, har han någonsin träffat en dansk?
Jag har även fått många roliga smeknamn här uppe.
Halvdansk, östdansk, nordtysk (!), blatte, utlänning och grötlänning är ett par fina uttryck.
Jag skrattar åt de flesta, bryr mig inte nämnvärt heller för den delen.
Jag kan bjuda på min vackra dialekt. För innerst inne älskar alla