Matkultur del 2: En fisk som inte luktar fint
Jag har aldrig haft "äran" att smaka på denna tillstyggelse och för att vara helt ärlig: det är inget jag planerar att göra. Att äta något som luktar värre än otvättade fotbollsstrumpor och babystjärt är inget som nämnvärt lockar mig.
Surströmming består av strömming som konserverats med hjälp av metoden fermentering - i folkmun: jäsning.
Efter jäsningsprocessen - som innehåller på tok för många komplexa termer för att det ska vara värt att försöka reda ut - paketeras den på konserver för att få jäsa lite till.
Surströmmingen blev populär under 1500-talet då saltbrist uppstod i landet på grund av Gustav Vasas krigsföring. Eftersom man använde mindre saltning till strömmingen så jäste den istället.
Jag har en nära vän från Västerbotten som brinner för saltad fisk i konserveringsburk. Killen älskar att förtära sattyget med god aptit för att skölja ned med något stärkande.
Jag och par andra sörlänningar - skällsord för sydsvenskar - brukar å andra sidan titta med bister min, när han glatt öser superlativ över denna hälsofara till husmanskost.
Jag har varit nära att förpesta min kropp med surströmming en gång. Det var i början på Piteåvistelsen. Jag extraknäckte under våren 2007 och en arbetskollega hade lovat att han skulle ha med en burk - bara för att jag skulle få prova på. Jag var ung, dum och nyfiken på min nya miljö och vad den hade att bjuda på.
Jag minns kvällen som om den vore igår. Den lilla kromade burken i aluminium, hans glada min och klicket från surströmmingsburken när han öppnade den.
Jag blev hög och min hjärna ställde sig på standby när den dova, men ack så intensiva stanken brutalt våldtog min näsa - ögonen rann och jag rös genom hela kroppen.
Jag tackade för erbjudandet men drog mig ur illa kvickt. Det kändes inte så angenämt att stoppa i sig något, vars doft påminde mig om gammalt lik.
Nä, jag tror ärligt inte att surströmming är något för mig. Jag vill gärna kunna andas genom näsan när jag äter. Min vän (han från Västerbotten) brukar påpeka att fisken slinker ned när man tagit sig ett par järn.
Men jag menar, jag vill inte behöva vara berusad när jag äter. Försvinner inte hela matupplevelsen då?
Jag håller mig till lättsmält mat. Föda som jag med gott samvete kan säga "åh, vad gott det luktar" för att sedan förlusta mig. För mig är maten inte bara smaken, det är även lukten. Så det så.
Veckans plus:
Det blir allt ljusare hela tiden
Veckans minus:
jag blev blåst på en sovtimme. Inte kul!